#70 – Orken, latheten och stressen.

Så var det jul igen. Ett år har förflutit sen sist och i år blev det något annorlunda. Inget besök på vissa orter som man brukar besöka. Mer jobb än vanligt. En del i det där som brukar betyda att man börjar bli vuxen. Loven och ledigheten blir kortare och kortare.

Efter nyåret har jag tänkt att försöka underhålla den här lilla avkroken på det stora vida www. Önskar att jag orkade och faktiskt höll efter den här sidan av mig/sidan mer regelbundet, får väl knyta ett snöre kring fingret och lova mig själv för ungefär 24 gången att bli bättre på det här. För en gång i tiden, tro det eller ej så skrev jag ganska så regelbundet här. Lusten skall ju helst falla på, annars blir det inget bra av det hela. Jag märker att när jag försöker stressa och pressa fram något textartat så blir det mest ångest och oro över min prestation av det hela. Inget jag mår direkt bra av.

Men en nyår i  Stockholm kan väl bjuda på något bloggbart kan jag tro.

#69 – sXe got my back.

Nämen vad har vi här? En ny singel med Casey Jones, det var banne mig på tiden det!

Länk.

#68 – Roller race

UN GIRO DI SPORCO SUD - Gara a Rotelle from Fina Grejer on Vimeo.
Music - Cyclical Cyclical by Pictureplane
Roller races at the Giro premiere

Mycket starka ben och kämpar anda, jag vinner i första klippet sen besegras jag av min överman Philip som tar hem hela rasket! Bra av Patch att filma det hele.

#67 – Den 24:e april.

Det var en grym vårdag, det var också min inkörsport till tyngre missbruk. Missbruk som Retaarder, Svarta Katter och Förödelser i Frösakull. Un Giro Di Sporco Sud lade grunden som jag sedmera byggt mitt numer allt större cykelintresse på. Inte trodde jag att jag vid sensommarens slut skulle sitta och bita på naglarna och följa Tour de France eller cykla otaliga mil och få en stilig cykelbränna och raka benen. Sen att jag i vår ska cykla runt en stor vattenpöl vid namn Vättern på 10 timmar har jag Girot, Pista Malmø och mina fantastiska vänner där att tacka!

Igår var det premiärvisning av Un Giro Di Sporco Sud – The Film på Välfärden kök & kafé i Malmö, det var glad stämning, det var återseenden och jag återupplevde den där fantastiska känslan av att svettas och njuta av att plåga sig själv i en cykelsadel en hel dag tillsammans med 90 likasinnade. Jag vill göra om det genast! Det bjöds på Roller Race av di kunniga västsvenska roller race-teknikerna från KCR och jag lyckades klippa till mig en delad 3:e plats till stor förvåning och glädje, finast var ändå att bli kränkt av Philip ur Pista Malmø som sen vann finalen storstilat och försvarade vår heder!

Nu får ni titta på en fin film istället för att läsa mer:


Un Giro di Sporco Sud - The Film from Martin Lang on Vimeo.

P.S Dan fixade också att cykla uppför Hallandsåsen!

#66 – DIY

Igår var jag bra duktig! Första egenbygget också och ventilen och allt sitter på rätt plats. Måste säga att jag är lite stolt över mig själv.

#65

Dagens soundtrack så det stänker om det. Är så glad att dom är tillbaks i gammal god sättning med CosM.I.C igen. Sen håller dom grymt hög klass precis som vanligt och alltid.

#64

Det ekar tomt i denna avlägsna del av internets. Som vanligt med andra ord, känns som jag släppt både bloggande och facebook rätt hårt sen twitter stal mitt internethjärta. Fast idag har jag faktiskt lovat Gustav bot och bättring! Ska se till att koma loss med det där mixtapet som i princip är helt klart, sen faktiskt börja släppa dom olagligen och mer regelbundet.

Har spenderat helgen i Göteborg med att träffa efterlängtade vänner som Patch, Dan och KCR-gänget. Det cyklades Svart Katt och jag spökade ut mig och svettades ensam i Göteborgsnatten. Det var slitigt som fan men helt klart en grym upplevelse och min första "katt", fler kommer det definitivt bli och då med lite bättre kräm i benen och kanske någon att köra ihop med. Tanken var att jag och Patch skulle cyklat ihop men eftersom vi fick olika manifest så sprack den idén. Bättre lycka nästa gång!

Fick den stora turen att spendera nätter, dagar och morgnar hemma hos Elin och Gustav, mysigare lägenhet, vackrare utsikt och sötare kolsvart katt får man leta efter. Bara det att jag idag fått åka båt över Göta Älv i solsken med High on fire i öronen känns som en oerhörd lyx. Att titta på film ihop och sitta i rad i soffan och skrika rakt ut på tv:n i skämsvrål och ångestvred under både Ensam mamma söker, Beck och Scott Pilgrim vs. the world som faktiskt är riktigt underhållande kändes fint. Även att jag och Gustav fått stilla sötsuget och hytta arg med näven, en ytterst underskattad gest, åt Cleottas tramsiga Good-choklad. Som har den mest idiotiska "rut-uppdelningen" någonsin. Ah den lilla vardagsilkan över dåligt formgiven mat/ting. Jag avundas de två turtur-duvorna lite lätt då jag längtar så till jag får skaffa mig ett eget liv och ett hem som känns mer som ett hem än de mina 22kvm jag bor på idag, bara att få sitta vid ett köksbord stort för 6 personer med 2 morgontidningar är en oerhörd lyx i mina ögon. 

Helgen har varit fin, jag önskar bara att jag gjort en sak ogjord. Att avslöja att det var obligatorisk corpse paint udner Svart Katt för Gustav så jag kunde kommit hem och skrämt honom genom att kliva in genom dörren klockan 4 en lördagnatt och se ut såhär:

Just det. Klippte lite Sapim Laser ekrar till mina finhjul också så nu jävlar ska det bli fin-hjulsbygge av!

#63

En formgivares våtaste dröm, notera det grymt snygga exemplet i meta-printscreenen:

#62

Crime City Hardcore PMA. Det är jag allt jag har att säga. Det är så hårt, snabbt, argt och alldeles fruktansvärt underbart. Jag kommer leva på den här skivan hela hösten. Sen att Converge kom samma dag är bara en helt underbar bonus. När jag spelat Gatan Kallar till döddagar ikväll ska jag vända runt alla 3 albumen.

Tack

P.S Älskar den feltryckta sleeven med fel låtordning och lite småmissar här och var på Gatan Kallar. Är det det sista screen-tryckta limited exet så är det. D.S

#61 – Ack Värmeland du sköna

Dagens finaste utsikt.

Dagens bästa vän.

#60

Det är jobbigt när en massa gamla spöken från svunna dagar, år och människor gör sig påminda helt utan förvarning. Känslan av att all luft tar slut och att väggarna rusar mot en medan mörkret inom mig bara växer. Trodde jag skulle få vara utan den känslan länge, ikväll gjorde den sig påmind igen.

Jag hade åtminstone vett nog att ventilera och prata om det med rätt person. Det har jag inte alltid gjort innan, därför känns det fruktansvärt mycket bättre nu. Lite oförskämt bra kanske, fast så ska man såklart inte tänka. Att man mår bättre än man förtjänar, jag förtjänar att må det bästa jag bara kan. Jag har ingen som helst anledning att göra något annat.

Därför tänker jag må riktigt jävla bra resten av kvällen.

#59

Idag läste jag något lika märkligt som skrämmande. Katarina Wennstam en respekterad och, av mig och många andra, högt ansedd journalist publicerade en debattartikel. Som författare till två extremt viktiga böcker: Flickan och skulden och uppföljaren En riktig våldtäktsman har hon gjort ett stort avtryck hos mig och jag tycker att dom båda böckerna skulle vara obligatorisk läsning för alla Sveriges högstadieelever. Det som skrevs gjorde mig både arg, ledsen och förvånad. I sin debattartikel behandlar hon det nyligen avslutade fallet om grov misshandel/frivilligt BDSM-sex, eller fallet om sextortyr som man valt att kalla det i många mediakanaler, i Malmö tingsrätt.

Jag undrar om hon ens läst domen eller har den minsta insikt och förståelse för fallet, jag har personligen inte läst domen/utlåtandet men lyssnat noga och med ett öppet och kritiskt sinne för att ha ett hum om vad processen handlar om. Wennstam verkar veta något som ingen av de inblandade vet. Eller så är det hon som i klarhet ser det som alla andra förbiser..

Den 16 år gamla flickan som i detta fallet var målsägande har enligt Wennstam blivit övertalad och nästan tvingad att att vara mannens sexslav, tvingad att skriva på ett kontrakt (som när rapporteringen kring fallet började rapporterades som flickans egen idé) och utsatt för utdragen sextortyr. Allt mot hennes vilja och med personskador som följd, det är i alla fall den ton som Wennstam sätter på artikeln. Som om inte det räcker är mannen också "uppenbart störd".
Wennstam tillskriver med den meningen alla de hundratals BDSM utövare som finns i Sverige med en så fruktansvärt och totalt avvikande sexualitet att dom automatiskt blir störda människor. Människor som inte kan skilja på rätt och fel eller ja och nej. Vad hon totalt verkar missa är att det existerar något som kallas för BDSM och de regler som finns där. För avviker man till denna milda grad från normen så är man med största säkerhet inte en sund människa, en väldigt vidsynt och tolerant inställning till andra människor måste jag säga. En journalist/författare jag hade stor respekt för innan sköt precis av sig ena benet med ett avsågat hagelgevär.. Sen går det rejält utför.

Det pratas om likheten med fallet "Stureplansprofilerna", där åtalet var gällande en regelrätt våldtäkt där tjejen blivit utsatt för hårdhänt sex av två personer hon följt med hem av fri vilja men som utvecklades till något som hon ville sätta stopp för men ignorerades av. Där hade hon tydligt uttryckt sin åsikt, ringt SOS och larmat om en våldtäkt direkt efteråt. Wennstam likställer en prövning om misshandel för våldtäkt för att liknande delar våld utövas. Det känns ju fräscht. Eller är det kanske BDSM som företeelse som är våldtäkt? Det är så knasigt och vansinnigt underbyggt att jag inte ens vet hur jag ska försöka bemöta det.

Det känns verkligen som att det bor en stor ovilja i Wennstam att förstå BDSM som företeelse/subkultur eller att det i vart fall hänger ett par rejäla skygglappar som täcker allt precis utom den lagom breda mittfåran i sänghalmen framför hennes ögon.

Jag skulle kunna fortsätta i en halv evighet med att man självklart ska vara kritisk till att flickan som tidigare uppvisat självskadebeteende utsätter sig för detta frivilligt, hon har aktivt sökt sig till mannen men med vilka motiv? En 16 åring kanske inte alltid är helt på det klara med konsekvenserna av sitt handlande. Men gör henne då inte till offer i en text utan försök istället förstå hennes underliggande intentioner. Precis om en vän till mig säger är hon i Wennstams ögon inte långt bort från att tillskrivas alla egenskaper av en Förbrukad Kvinna. Man ska också tänka på att ett självskadebeteende är något man kan lära sig att dölja väldigt effektivt och kan inte heller tillskriva ansvaret att mannen skulle ha upptäckt det och stoppat det hela. Man visar det man vill visa, resten är väldigt svårt att upptäcka. Fallet är såklart komplext men det är Wennstams jämförelse och likställande av det frivilliga sexet här kontra det ofrivilliga i "Stureplansmålet" som får mig att vilja skrika högt och slita hår.

Det finns fler än jag som reagerat, och framförallt reagerat bättre i skrift. Det känns att det var längesen jag försökte skriva något av den här kalibern, jag får fortsätta harva och jag tror att jag i alla fall fått lite saker sagt. Här är ett par andra personer som fått mer än "lite sagt": Katarina Wennstams förlorade heder och Gustav.

#58

En sak som jag verkligen uppskattar det är den första gången man plockar fram en vinyl som man antingen precis fått eller inte spelat tidigare. Skivan har man i varje fall hört innan just denna stund, på Myspace, Spotify eller så har man tankat ner den så referenser saknar man inte. Man vet vilka låtar som fyller den och vad man har att vänta sig, men ändå inte. Så lägger man ner den fina plasten på filtmattan och knäpper lite på några knappar, vrider lite på några vred och flyttar armen till skivans start.

Sekunderna in i första låten när man slås av hur fruktansvärt mycket mer nyanser inspelningen får, alla små nya instrument och slingor som man upptäcker. Som att skivan, och bandet, växte bara för att skivan blev fysisk och stor. Den känslan är helt underbar och är en av de största anledningarna till varför jag övergivit cd-skivor och bara pysslar med vinyl.

#57

Vad har hänt sen sist?

Jag har cyklat i skogen, blivit skitigare än någonsin innan, varit sjuk, blivit besviken över valresultat, glatts av valresultat, varit förbannat sjuk, hälsat på en fantastisk flickvän i hennes fina radhus och ett ton andra saker.

Jag är rätt dålig på att hålla det här stället uppdaterat, antagligen för att jag tycker mig ha andra bättre saker för mig. Som att springa runt i musikaffärer och jaga vinyler eller ligga i min säng i och titta på Hanna på skype. Eller något annat som i stunden verkar vara en bättre syssla. Jag blev hemskt sugen på att skriva en halv B-uppsats här efter valet om både det ena och det andra. Men det mesta är sagt redan. Det som jag vill ha sagt står redan skrivet av en god vän här.

Nu ska jag försöka sysselsätta mig med något annat än den här skärmen ett slag.

#56 – Je suis un Retaard

Jag är ju trots allt cyklist, det kommer jag aldrig ifrån. Imorgon ska jag bli riktigt retaarderad för första gången, peppen är grymt hög! Fler bilder hittar man här, om man är nyfiken.

Sen är jag riktigt nöjd med dom här som jag prånglade ut åt Pista Malmø & mig idag, all with a little help from my friends Lukas & Patch.

#55

Tomheten regererar denna bloggen just nu. Finner inget vettigt att skriva om, det skulle vara om valet och alla dess floskler som omringar det i sådana fall. Men det finns så många som briljerar ut mig på den punkten. Framförallt Gustav som alltid lyckas vara vass, kort och koncis. 

Hatar att inte ha något att skriva om, eller att skriva om något som engagerar. Vare sig det är mig eller dom få människor som antingen RSS prenumerar eller surfar in här då och för att se om det händer något nytt. Som kanske inte bara berör cyklar.

Känner en press som är helt obefogad och självpålagd om att skapa någonting som faktiskt är värt att lägga 5 minuter på att läsa varje dag. Jag borde hitta något att skriva om dagligen bara för att komma igång igen, för det händer så ofta att jag bara öppnar bloggen i en flik börjar skriva på något meningslöst som jag raderar lika fort som jag skrev ihop texten, bara för att jag inte känner att det finns någon mening med det jag skriver. Jag undrar vad dom få männiksor som faktiskt läser den här bloggen vill att jag ska skriva mer om. Får så få kommentarer vilket i och för sig är förståeligt med tanke på hur glest det uppdateras här. Men skriv gärna en rad eller två och säg vad du tycker.

#54

Idag så tog jag mig i kragen, har gått och sagt/twittrat om att cykla så länge att det nästan är löjligt nu. Visst jag pendlar totalt 4km fram och tillbaka från skolan varje dag men det kallar jag knappast cykling. Har länge haft planer på att cykla runt sjön Rottnen som ligger nästgårds så jag kollade lite väderutsikter igår och satte mig ner med google maps och klickade ut vad som verkade vara en vettig tur på drygt 5 mil.

Det här är inte originalkartan utan en lite efterbearbetad version då jag inte cyklade över Gettjärnsklätten på  23mm däck på dyblöta grusvägar, det kändes inte helt optimalt men lite grusväg blev det allt cyklat på i alla fall. Den första knappa milen är fin grusväg. Startade vid bokstaven E och tog mig nordväst mot Rottnen och fy vad jag saknat att bara få sätta mig i sadeln och trampa på och skölja rent huvudet och fokusera på tramptag och att andas vettigt istället.

Det känns lite menlöst att försöka återge turen i textform men vägen som går runt Rottnen är verkligen vacker, speciellt en dag som denna. Jag låter lite bilder få säga resten. Gillar man sifror kommer här ett par också: längd 50,7km, tid 1 timme & 50 minuter, snitthastighet 27,5km/h och en topphastighet på 55km/h.

Att få komma av en vacker kuperad grusväg och mötas av det här är inte fel.

Ja ni ser ju höjdprofilen på den där kullen..1305m.ö.h om jag inte minns fel heller, det får bli en annan dag!

Rottnens inlopp från norr.

Klassisk miljöbild.

Såhär såg det ut mesta delen av turen, vansinnigt vackert .

Klassiskt bra humör.

Obligatorisk ben bild på väldigt icke-landsvägsmässiga men starka ben, dvs. orakade.

 

#53

Inställd cykeltur är kontentan av dagen. Tänkte bege mig ut och sträcka lite på benen när jag väl vaknat till och kört in min frukost i munnen, det såg så skönt ut där utanför fönstret. Med morgonsolen och den obefintliga trafiken. Sen öppnade sig sonika himlen och vi hade sol samt syndaflod samtidigt. Ungefär som större delen av den här veckan med andra ord. 

Känner inte direkt att bli förkyld, kass, slita på knäna med kallt vatten och bli jävlig inför Ronde van Retaard den 11:e så jag stannade hemma. Tog en promenad i regnet istället. Nu tänker jag mest på mat igen trots att jag precis smällt i mig en halvliter smoothie. Får se vad mina kökskunskaper kan bjuda på.

#52

Små ord, dom minsta. Det är dom som gör att jag går runt idag. Fast det varit en bra dag känner jag att jag inte räcker till, kreativt och på andra plan. Vill bara stänga in mig och låta mina armar få vandra runt henne. Få vara med henne och sova sådär djupt och lugnt jag bara gör med henne vid min sida. Är fortfarande helt vimmelkantig över att det kan hända igen, trodde det skulle ta lång tid efter förra gången.

Är man känslomänniska så är man, för kär det är jag. Det är nog finaste känslan av alla, när en person kan få en att bli så varm inombords att varenda hårstrå på mig kollektivt reser sig upp. Bara tanken på hennes armar runt mig, det lite luriga leendet med underläppen mot tänderna som bara hon har och hur hon kikar fram under det vackraste, största och mysigaste röda hår jag sett gör mig knäsvag på riktigt. Väldigt knäsvag.

Så nog är jag kär allt, med den vetskapen känns den här dagen ganska överkomlig ändå.

#51 – Liket lever

Jo visst jag lever fortfarande, det är väl så lagom dags att sparka igång det här maskineriet igen. Ska bara hitta något trevligt att skriva om så det blir lite längd på inläggen också, notiser känns så meningslösa och tråkiga. En bra skiva, en fin film eller ett lyckligt ögonblick kan nog tänkas bli en bra start.

Tills dess får ni nöja er med lite sparsmakade bilder från min sommar, givetvis till stor del av cykelkaraktär:

#50

Jag som skulle ta semester. Men sen backtrackade jag Kaliber på en promenad med hunden, då kan jag inte låta bli att uppmana dom få människor som faktiskt läser den här bloggen att lyssna på dessa två respektive program.

Det som upprör mest är responsen från SIS generaldirektör Ewa Persson Göransson på de fakta och förstahandsberättelser som programmet tar upp och också de vittnesmål från unga som suttit inspärrade är helt hårresande. Det får mig att bli så fruktansvärt arg och rädd. Det får mig att tappa tron på någon form av mänsklighet och medkänsla, detta är så långt ifrån vård man kan komma.

Om du vill och orkar borde du ta dig den sammanlagda timmen av din vardag som det faktiskt tar att lyssna på dessa två separata sändningar. Börja med och sluta med. Det som tas upp i båda programmen är fullkomligt rättsvidrigt och helt inhumant, även om det har lagstöd.

#49

Nu är det sommar här på riktigt och jag känner inte det där suget efter att skriva om saker jag brinner för som jag brukar känna, det är inte det att jag helt sonika sluta tycka saker när solen skiner. Det är mer det att det här lilla kryp-inet blir lidande för alla mina andra intressen som inte innefattar att sitta inne vid vackert väder och skriva agiterande och stapplande om hur skevt vårt samhälle är eller hur kul jag har när jag cyklar.

Då är jag hellre ute och cyklar och träffar fina människor.

Så nu tar jag ledig lite ett tag, men återkomma det kommer jag definitivt göra. Med nya friska tag, tills dess får ni sova gott och ta hand om er, det tänker jag göra.

#48 - Förödelsen i Frösakull

Det var en gång två städer. Dessa tvenne städer tävlade i mångt och mycket mot en stad som ligger på Sveriges baksida. Men så en dag beslutade sig dessa två städer för att göra något annorlunda ett slag, för se det rådde bröllopshysteri i det avlånga konungariket Sverige och det var något ingen av dessa två städer mäktade med. Det kom sig så att man istället för att tävla mot staden i öster beslöt sig för att inta varsin ringhörna och mötas på mitten för att avgöra vem som var den bästa. Städerna var Malmö och Göteborg. Och ett tu tre så var Förödelsen i Frösakull född:

Det är den lilla korta berättelsen om hur Förödelsen i Frösakull kom till världen. Pista Malmø mötte Komet Club Roleur, Ill Sporco mot Retaarderna, och vi skulle bägge cykla vardera 14 mil på lördagen med start klockan 0800. Jag med mitt något tvivelaktiga ursprung i den här bataljen tillhörde Pista Malmø. Jag raggade upp lite sent boende i Malmö på fredagskvällen så jag skulle slippa gå upp i arla gryningstimme och ta tåget från Helsingborg och istället få en behagligare transport ner till Värnhemstorget därifrån vi skulle sluta upp och starta. Bilen packades och vi kände lite på varandras nävar och diverse namn utbyttes för att underlätta för alla de 10 som skulle bli 8 till Frösakull, vi lämnade av två längs vägen som skulle till Lund respektive Landskrona. Jag, Jon, JP, Lukas, Dan, Patch, Martin, Stefan och ytterligare 3 stolta herrar som jag just nu inte minns namnet på samlades för att ge oss av.

Vi rullade efter att ha packar i ordning vår lilla "servicebil" ut ur Malmö och styrde styret mot Lund och nordligare breddgrader, vi pinnade på rätt bra och höll ett snitt på strax under 30km/h vilket vi kunde tacka den vänliga ryggvinden för, men också våra snabba, snygga och starka ben. Solen kysste våra anleten och lycrabeklädda kroppar, vi var ett med landsvägen och de 6 första milen tillrättalades med stor bravur på strax under 2 timmar med en litet vätskestopp efter 4 mil. Snacket i klungan gick om hur lätta och starka alla kände sig. Det är få gånger som jag känt mig så brutalt fräsch och stark efter att ha cyklat 6 mil det måste jag medge. Det tog inte emot och jag kunde hålla på i evigheter, där har vi den definitiva fördelen med att hjälpas åt att dra. En annan detalj vi satte stor stolthet i var att vi tänkte hålla ihop i en klunga resten av dagen, solidariskt skulle vi sträva mot Frösakull. Dessutom lyckades vi nästan spräcka den magiska 60km/h gränsen när jag och Jon, mannen med den röda hästen ovan beslöt oss för att spurta från bakersta delen av klungan till fronten, 59,5km/h stannade cykeldatorn på och pulsen kändes rätt stabil om man uttrycker sig försiktigt. Det kändes mäktigt att nästan jämn-dra med bilar på en 70 väg..

Sen så kom vi så fram till den vackra lilla metropolen Bjuv utanför Helsingborg där det blev rast för kaffe, bulle och andra förnödenheter. Jag låter dom små bilderna tala sitt språk nu så får ni försöka se hur trevligt vi hade det.

Efter bullar, kaffe, varm choklad, påfyllning av vattenflaskor och annat spännande så ville en del av gänget införskaffa "sportdryck" för att klara av den mäktiga ås som låg framför oss. Det köptes också lite Bionade för att jämna ut %-halten i klungan. Alla fick vara med och ingen var ledsen! Sen så åkte vi på en kollektiv bromskloss strax före Hallandsåsen. Då hade vi avverkat närmare 9 mil och haft ett litet "korvstopp" på Stortorget i Ängelholm där det var marknad och vi blev väl undersökta av lokalbefolkningen som inte skådat så mycket lycra på män på år och dar. Bromsklossen bara slog till utan förvarning men vi misstänkte senare att det handlade om korv med mos-koma efter stoppet i Ängelholm, eller om det berodde på den styva motvinden och regnet vi fick piskat i ansiktet. Det kan nog ha varit en kombination av de bägge. Uppför började det luta i varje fall, åsen är inte så fasligt brant söderifrån som man kan tro när man åker motorvägen över den men den är lång seg och ligger och lurpassar på en länge och väl för att sedan försöka avrätta en när man minst anar det. Jag kände mig stark och låg på andra rullen i klungan på väg upp och vi avtalade oss emellan att vi stannade på toppen och väntade in varandra. Jag tog rygg Pista Malmø:s starke man JP och hängde på. Vi märkte rätt kvickt att vi hängde av dom övriga vilket kändes som en trevlig liten bekräftelse på att man inte är så otränad/klen i benen som man trott. Jag och JP provade att sänka tempot från 27 till runt 23 för att försöka dra med folk men det blev bara jobbigare för benen så det var bara att trycka på igen. JP drog och drog och drog som det monster han är och jag orkade inte med riktigt lika mycket som denna man från den smutsiga södern så jag släppte honom med 100 meter och han fick defilera sista biten uppför åsen i eget segertåg.

Här gjorde vår servicebil en fantastiskt insats och stod och hejade fram oss längs backen och tillrop som FORZA PISTA MALMØ, VAI VAI VAI, FORZA JON/LUKAS/JP/VICTOR/STEFAN/DAN/PATCH/ÖVRIGA NAMN och andra glada tillrop var sprayade i asfalten. Damn vad det hjälper när det är tungt uppför. Det tror man inte men mycket sitter i skallen och hejar folk på en så blir det genast enklare!

Väl på toppen blev det mycket high fives och hurra-rop över att alla tagit sig upp i sin takt, ja förutom Dan som liftade lite på servicebilen. Sen blev det Rasta nästa, för tydigen räckte det inte med sportdryck utan det skulle handlas sportdryck till "sportdrycken".

Var vi inte våta innan åsen så blev vi det definitivt utför den, i styva 56km/h dundrade vi nedför detta "berg". Jon klickade ur och avled nästan på kuppen i ren och skär förskäckelse men klarade sig fint med både hjul, skor och cykel i behåll. Jag, Patch och Lukas idiot-spurtade utför och gav fula fingret åt en idiot till billist som passade på att köra om en bil med släp precis som han fick möte av oss. Färden utför var betydligt brantare än den uppför och Jon lurades rejält genom att tuta i mig att backen var "avlång"..
Snicksnack!

Sen var det dags för dagens enda allvarligare incident. I Laholm gjorde vi ett kort stopp för anskaffning av förnödenheter och strump-urvridning, inte för att det gjorde varken till eller från i regnet som nu rådde. En Preem mack välsignade oss med sitt tak och vi fick oss lite till livs i klädväg av våra tappra servicebilskillar. Vi rullar ut ut Laholm för att lägga sista milen bakom oss och förhoppningsvis smiska några av KCR-medlemmarna som, alla utom två, dagen till ära rastade sina växlade cyklar. Vilket vi från vår sida måste påpeka var något av ett skamgrepp, i Pista Malmø håller man sig sann mot sporten och trampar i ur och skur, uppför och utför osv. Nog om växlade cyklar!

En liten rondell uppenbarade sig och där var det vänster som gällde, om det nu inte råkat vara så att jag la min vänstersväng i en liten liten grop som var fylld av oljigt/flottigt vatten. Mitt framhjul beslöt sig resolut för att sluta krama asfalt och jag åkte i backen med ett brak utan att hinna få ur varken fötter ur korgar eller händer av styre. Jag slog mig som fan helt enkelt. Lår, axel, knä och framförallt ansikte och glasögon fick sig en smäll. Hjälmen är redan kasserad men jag tackar den för det skydd den utgjorde. Glasögonen gick i tu och förhindrade mig tillsammans med min sjuka adrenalin-nivå och smärtor att fortsätta de 3 kvarvarande milen till Frösakull. Helvete! Men just när vi dividerade om hur jag skulle kunna ta mig enklast därifrån kliver mannen för dagen ut ur servicebilen, Ringekingen, han tågar resolut fram till mig och erbjuder sig att cykla min cykel till Frösakull mot att jag tar hans plats i servicebilen. En sann gentleman av rang!

Resten av biten har jag av förklarliga skäl inte så bra koll på, men det ryktades om att Ringen drog hela manskapet de sista milen i raskt tempo. Det är något visst med italienskt fullblods-stål ändå.. Jag kom fram lite tidigare än cyklarna och fick tid att informera KCR om läget och vad jag råkat ut för. Sen följde en kväll i cykeltröttheten, glädjen, skrattets och broderskapets tecken. Det tältades, brottades och grillades så det stod härliga till. Skämt drogs och det samtalades om Tschichold:ts betydelse på småtimmarna för ur tvenne läger finns det både designstuderande och formgivare. Det var en förbannat bra helg helt enkelt. Dagen efter bröt vi upp och skiljdes åt med glädje i bröstet på Halmstad station, för vi visste att detta det kommer vi göra om!

Gratulerar om du tagit dig hela vägen hit! Hoppas det gav någon form av inblick i vår strapats från söder
och vill man veta mer om hur vi såg ut kan man bege sig hit och känner man för att läsa ett referat från nordligare breddgrader rekommenderas detta.

Mvh
Victor Olausson - Pista Malmø Prospect

#47

Ett lol om dagen..

#46

Jag var ju på så god väg här! Det trillade in cykelinlägg och så var jag på gång med ett till inlägg med det andra mixtapet som i princip är klart, jag ska bara styra upp en låtlista..

Alla de små grejerna har jag inte haft tid/ork/lust med på senare tid. Har varit mycket mer lockande att vara ute och cykla samt träffa nyfunna vänner. Men idag tänkte jag bryta mönstret lite och spotta ur mig minst två inlägg till. Ett som behandlar cykelturen/tävlingen som gick av stapeln i lördags som gick under namnet Förödelsen i Frösakull och ytterligare ett som kommer innehålla ett flång nytt och lagom färskt mixtape med mer trevligheter för era öron.

Väl mött så försöker jag lova mig själv att kicka igång den här igen.

#45

Jag spenderade min gårdag på ett utomordentligt trevligt sätt. Satte mig på ett øresundståg strax efter 10 på morgonen med destination Malmö och korsningen Ystadgatan/Lantmannagatan. Det vankades långcykling med ett antal medlemmar ur Pista Malmö, som lite uppvärmning inför nästa helg stora strapats och prövning! Då blir det Malmö-Halmstad med tävlan mot KCR som kör Göteborg-Halmstad, 14 mil och den som är först framme på given plats i Halmstad vinner. Kommer inte dra klungan och vara först men kommer nog ta mig igenom det hela i alla fall. Det är i varje fall målet.

Turen gick från Malmö via Skanör mot Trelleborg och sen hem igen över små slingriga landsvägar och grusvägar. Sen skiljdes vi åt vid Södervärn och jag trampade över till Glassfabriken för välbehövligt intag av föda. Sen körde jag 2 ggr till centralen för jag glömde min plånbok på Glassen.. Inte så bra där. Rundan slutade på strax över 7 mil med en snitthastighet på 25,8km/h. Det är jag nöjd över med tanke på all vind vi hade under dagen. Jag däckade skönt efter att ha lagt min lekamen i hett vatten med skum innan klockan 12.

Nu över till den lilla obligatoriska bildrapporten från dagen:

Obligatoriskt lite skakig resebild.

Vi rullade ut ur Malmö mot Skanör, motvinden från helvetet hälsade oss välkomna.

Utanför Skanör la vi rutten mot Trelleborg/Trellehåla. Från höger till vänster: Joel, JP & Jon.

Vinden vände lite skönt och vi avverkade snabba mil mot Trellehåla.

Solen log lite mot oss också.

Kaffe, te, scones och rosa donuts i ovan nämnda stad.

Vi gjorde ett besök vid Ghettodromen, den såg rolig ut. Behöver städas lite bara..

Hemvägen från Trelleborg var en vacker blandning av landsväg/grusvägar och sida/motvind.

Vi fann enligt Jon det ultimata stället för ett brytrejv. Jag ville bara in och plåta jag..

En rätt ovanlig syn på vägen hem, inte ofta det får sitta kvar många timmar..

Sen så var det det här med att tvätta cykelkläder dagen efter, jag lovar att dom luktade gott.

#44

Fick en smärre chock för ungefär 10 minuter sedan på väg till jobbet, lyssnade på morgonpasset i P3 där justitsiekansler Anna Skarhed, som också är domare i högsta domstolen var gäst. Man kan väl inte påstå att hon konfronterades med det här problemet om den svenska lagstiftningen kring våldtäkt men hennes reaktion på ett uttalande förvånade mig. Man pratade om hur svensk lagstiftning i rätt stor omfattning anses misslyckas med att få till fällande domar vid våldtäktsfall och att detta kan te sig konstigt för utomstående. Man dividerar sen lite fram och tillbaka i frågan innan en person ur programmets redaktion tog upp aspekten med att svenska domstolar skuldbelägger, kartlägger och ifrågasätter offret i en grad man inte ens skulle fundera på att göra mot förövaren. Alltså man frågar i rätten frågor om offrets sexliv, klädsel och "uppförande" som att hennes beteenden och person satte henne i den här situationen och då ja då har hon ju bett om det och har därför bara sig själv att skylla. Det man borde göra är att kartlägga förövaren i förhör precis som man gör med alla de offer som utfrågas om synen på dem själva, klädval och promillehalt. Fråga en förövare om han tänder på våld, förnedring och hur hans kvinnosyn ser ut och en hel del obekväma sanningar kanske kommer fram. Det finns så klart undantag där man går hårt åt förövaren precis som sig bör. Men det är knappast praxis i vår rättsstat. Ord står mot ord och den utsatta flickan, som det allt som oftast är i våldtäktsmål, får hela sin tillvaro granskad och ifrågasatt från dagen då anmälningen görs av både myndigheter, polis och rättsväsende medan förövaren på sin höjd får frågor om var han befann sig under kvällen och om hon "var med på det". Vilket hon så klart var, att erkänna annat vore ju självmord.

Det är ett sjukt synsätt och det finns gott om fakta för att backa upp tesen. Bland annat tog man upp Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman, böcker som borde i mitt tycke vara obligatorisk läsning för alla 6:e-klassare i hela Sverige utan undantag, som exempel för att man istället för att fråga ut och ifrågasätta gärningsmannen gör dito mot offret.

På frågan om inte det är lite underligt så har vår kära justitsiekansler och domare i HD mage att svara "Ja nu är det ju så att det här var nog vanligt för 20–30–40 år sedan och inte idag". Den första boken som Wennstam skrev utgavs år 2002. Det är fan pinsamt att man som domare i HD och justitsiekansler kan häva ur sig något sådant i direktsänd radio, man kunde ju hoppas att personer som Skarhed lever med någon form av verklighetsförankring i rättsväsendet. Tydligen var och är det för mycket att hoppas på.

Sen ska vi ju inte ens prata om att vår rättsstat nu ska börja gå in och gräva i personers sexliv och preferenser. Men det finns det väldigt mycket bra skrivet om redan, bland annat här och här.

#43

Tänkte för ovanlighetens skulle inte bara skriva ett par rader om musik utan också tipsa om lite musik. Har ju misslyckat med att knåpa ihop ett nytt mixtape under veckan, det har varit mycket med annat så jag ursäktar mig själv.

Först ut är något som för övanlighetens skulle inte har med dist, trummor och sing-a-longs att göra. Jag erkänner villigt att jag upptäckte Viktor Edvarsson så sent som för ungefär 15 minuter sedan. Inte upptäckte som i fick nys på men upptäckte att han gör väldigt fin musik. Gitarr, piano och en röst som man själv önskade att man hade. Ibland är twitter och internet en rätt bra grej. Det finns mig veterligen inget släppt men det finns ett par låtar uppe på Tjernqvist som är väl värda en genomlyssning. Vill man få lite mer kött på benen så kan man alltid följa Viktor på twitter, han är en trevlig prick.

Sen blir det mer av den där vanliga varan när man pratar musik med mig, det där som jag inte pratade om ovan. Alltså dist, trummor och sin-a-longs. Håll Det Äkta är ett trevligt gäng ur Västerbotten som drog ihop en ep i februari i år, som hette Tjallare blir skallade, och som släpper en ny ep, Västerbotten kort och gott, gratis på nätet! Alla som är sugna på lite bra hardcore med vettiga texter framförda på svenska borde ta sig en genomlyssning genast. Var god ladda ner.

Så det var det hela, tack.