Ganska längesedan nu, mycket saker har hänt men främst en sak.
Jag har brutit ihop i en hög av skakande ångest och snor i ett par dagar, bett om hjälp på en vårdcentral, inte känt att jag fått hjälp därifrån, förkastat hjälpen jag ändå fick för att jag kände mig otrygg. Men jag vet att jag lovat mig själv och den jag älskar att be om mer hjälp, men inte just nu. För hjälp behöver jag, det har jag behövt länge men har ignorerat det i ganska många år. Men det går inte just nu för i ärlighetens namn har jag inte råd.

Ibland är det bra, ibland är det sämre. Men bäst är det när jag är hemma med henne eller på en cykel.