#60

Det är jobbigt när en massa gamla spöken från svunna dagar, år och människor gör sig påminda helt utan förvarning. Känslan av att all luft tar slut och att väggarna rusar mot en medan mörkret inom mig bara växer. Trodde jag skulle få vara utan den känslan länge, ikväll gjorde den sig påmind igen.

Jag hade åtminstone vett nog att ventilera och prata om det med rätt person. Det har jag inte alltid gjort innan, därför känns det fruktansvärt mycket bättre nu. Lite oförskämt bra kanske, fast så ska man såklart inte tänka. Att man mår bättre än man förtjänar, jag förtjänar att må det bästa jag bara kan. Jag har ingen som helst anledning att göra något annat.

Därför tänker jag må riktigt jävla bra resten av kvällen.