torsdag 15 september 2011

#73

Någon protesterade i hushållet #tantnästet inatt, jag slapp tydligen undan med blotta förskräckelsen men värre var det för Hanna. Sanering har pågått hela dagen och när jag kom hem fanns knappt ett spår av nattens illdåd utfört av Laban.

Konstigt hur det bli när man blir med hus, för det har jag också blivit med i pausen som rådde till akt två. Ett radhus till råga på allt. Med trägård där jag odlar potatis och där det växer en massa smultron, rabarber, äpplen, björnbär, citronmeliss och mynta. Sämre kan man få det ordnat för sig. Hade någon sagt till mig att jag om ett drygt halvår kommer bo i radhus hade jag antagligen skrattat högt och sagt att jag kommer nog bo kvar hemma ett tag till, jag såg verkligen ingen väg ut där ett tag. 

Livet blir inrutat och ganska tryggt, även fast det är mycket att göra och jag inte känner att jag kan lägga ner all tid som jag kanske skulle vilja här hemma. Det blir lite lätt så i perioder när man kliver upp vid 05 och kommer hem runt 18, dryga 12 timmar av jobb och pendling äter bra av dagens ljusa timmar. Men jag gillar det jag gör så då går det ingen nöd på mig där i alla fall.

#72

Hej,

Här var det längesedan någon fick något gjort. Jag vet inte om detta är början på en ny period av skrivande eller baranågot jag gör för att fördriva lite tid innan min buss till stationen och tåget mot jobbet går. Mycket av det jag läste på den riktigt risiga och oinspirerade landningssidan här är verkligen gammalt, strax över halvåret.

Jag skulle kunna skriva om det som hänt sen dess. Vinylerna jag köpt, cykelloppen jag cyklat, brutit och arrangerat. Om hur det är att vara sambo och känna sig älskad. Om hur svårt det är att få ihop allt och hålla ihop alla.

Men just nu vet jag inte om det blir något av ovanstående. Vi får se om jag känner för det helt enkelt.

måndag 14 februari 2011

Boungiorno!

Gjord av yours truly Patch – Finagrejer