#50

Jag som skulle ta semester. Men sen backtrackade jag Kaliber på en promenad med hunden, då kan jag inte låta bli att uppmana dom få människor som faktiskt läser den här bloggen att lyssna på dessa två respektive program.

Det som upprör mest är responsen från SIS generaldirektör Ewa Persson Göransson på de fakta och förstahandsberättelser som programmet tar upp och också de vittnesmål från unga som suttit inspärrade är helt hårresande. Det får mig att bli så fruktansvärt arg och rädd. Det får mig att tappa tron på någon form av mänsklighet och medkänsla, detta är så långt ifrån vård man kan komma.

Om du vill och orkar borde du ta dig den sammanlagda timmen av din vardag som det faktiskt tar att lyssna på dessa två separata sändningar. Börja med och sluta med. Det som tas upp i båda programmen är fullkomligt rättsvidrigt och helt inhumant, även om det har lagstöd.

#49

Nu är det sommar här på riktigt och jag känner inte det där suget efter att skriva om saker jag brinner för som jag brukar känna, det är inte det att jag helt sonika sluta tycka saker när solen skiner. Det är mer det att det här lilla kryp-inet blir lidande för alla mina andra intressen som inte innefattar att sitta inne vid vackert väder och skriva agiterande och stapplande om hur skevt vårt samhälle är eller hur kul jag har när jag cyklar.

Då är jag hellre ute och cyklar och träffar fina människor.

Så nu tar jag ledig lite ett tag, men återkomma det kommer jag definitivt göra. Med nya friska tag, tills dess får ni sova gott och ta hand om er, det tänker jag göra.

#48 - Förödelsen i Frösakull

Det var en gång två städer. Dessa tvenne städer tävlade i mångt och mycket mot en stad som ligger på Sveriges baksida. Men så en dag beslutade sig dessa två städer för att göra något annorlunda ett slag, för se det rådde bröllopshysteri i det avlånga konungariket Sverige och det var något ingen av dessa två städer mäktade med. Det kom sig så att man istället för att tävla mot staden i öster beslöt sig för att inta varsin ringhörna och mötas på mitten för att avgöra vem som var den bästa. Städerna var Malmö och Göteborg. Och ett tu tre så var Förödelsen i Frösakull född:

Det är den lilla korta berättelsen om hur Förödelsen i Frösakull kom till världen. Pista Malmø mötte Komet Club Roleur, Ill Sporco mot Retaarderna, och vi skulle bägge cykla vardera 14 mil på lördagen med start klockan 0800. Jag med mitt något tvivelaktiga ursprung i den här bataljen tillhörde Pista Malmø. Jag raggade upp lite sent boende i Malmö på fredagskvällen så jag skulle slippa gå upp i arla gryningstimme och ta tåget från Helsingborg och istället få en behagligare transport ner till Värnhemstorget därifrån vi skulle sluta upp och starta. Bilen packades och vi kände lite på varandras nävar och diverse namn utbyttes för att underlätta för alla de 10 som skulle bli 8 till Frösakull, vi lämnade av två längs vägen som skulle till Lund respektive Landskrona. Jag, Jon, JP, Lukas, Dan, Patch, Martin, Stefan och ytterligare 3 stolta herrar som jag just nu inte minns namnet på samlades för att ge oss av.

Vi rullade efter att ha packar i ordning vår lilla "servicebil" ut ur Malmö och styrde styret mot Lund och nordligare breddgrader, vi pinnade på rätt bra och höll ett snitt på strax under 30km/h vilket vi kunde tacka den vänliga ryggvinden för, men också våra snabba, snygga och starka ben. Solen kysste våra anleten och lycrabeklädda kroppar, vi var ett med landsvägen och de 6 första milen tillrättalades med stor bravur på strax under 2 timmar med en litet vätskestopp efter 4 mil. Snacket i klungan gick om hur lätta och starka alla kände sig. Det är få gånger som jag känt mig så brutalt fräsch och stark efter att ha cyklat 6 mil det måste jag medge. Det tog inte emot och jag kunde hålla på i evigheter, där har vi den definitiva fördelen med att hjälpas åt att dra. En annan detalj vi satte stor stolthet i var att vi tänkte hålla ihop i en klunga resten av dagen, solidariskt skulle vi sträva mot Frösakull. Dessutom lyckades vi nästan spräcka den magiska 60km/h gränsen när jag och Jon, mannen med den röda hästen ovan beslöt oss för att spurta från bakersta delen av klungan till fronten, 59,5km/h stannade cykeldatorn på och pulsen kändes rätt stabil om man uttrycker sig försiktigt. Det kändes mäktigt att nästan jämn-dra med bilar på en 70 väg..

Sen så kom vi så fram till den vackra lilla metropolen Bjuv utanför Helsingborg där det blev rast för kaffe, bulle och andra förnödenheter. Jag låter dom små bilderna tala sitt språk nu så får ni försöka se hur trevligt vi hade det.

Efter bullar, kaffe, varm choklad, påfyllning av vattenflaskor och annat spännande så ville en del av gänget införskaffa "sportdryck" för att klara av den mäktiga ås som låg framför oss. Det köptes också lite Bionade för att jämna ut %-halten i klungan. Alla fick vara med och ingen var ledsen! Sen så åkte vi på en kollektiv bromskloss strax före Hallandsåsen. Då hade vi avverkat närmare 9 mil och haft ett litet "korvstopp" på Stortorget i Ängelholm där det var marknad och vi blev väl undersökta av lokalbefolkningen som inte skådat så mycket lycra på män på år och dar. Bromsklossen bara slog till utan förvarning men vi misstänkte senare att det handlade om korv med mos-koma efter stoppet i Ängelholm, eller om det berodde på den styva motvinden och regnet vi fick piskat i ansiktet. Det kan nog ha varit en kombination av de bägge. Uppför började det luta i varje fall, åsen är inte så fasligt brant söderifrån som man kan tro när man åker motorvägen över den men den är lång seg och ligger och lurpassar på en länge och väl för att sedan försöka avrätta en när man minst anar det. Jag kände mig stark och låg på andra rullen i klungan på väg upp och vi avtalade oss emellan att vi stannade på toppen och väntade in varandra. Jag tog rygg Pista Malmø:s starke man JP och hängde på. Vi märkte rätt kvickt att vi hängde av dom övriga vilket kändes som en trevlig liten bekräftelse på att man inte är så otränad/klen i benen som man trott. Jag och JP provade att sänka tempot från 27 till runt 23 för att försöka dra med folk men det blev bara jobbigare för benen så det var bara att trycka på igen. JP drog och drog och drog som det monster han är och jag orkade inte med riktigt lika mycket som denna man från den smutsiga södern så jag släppte honom med 100 meter och han fick defilera sista biten uppför åsen i eget segertåg.

Här gjorde vår servicebil en fantastiskt insats och stod och hejade fram oss längs backen och tillrop som FORZA PISTA MALMØ, VAI VAI VAI, FORZA JON/LUKAS/JP/VICTOR/STEFAN/DAN/PATCH/ÖVRIGA NAMN och andra glada tillrop var sprayade i asfalten. Damn vad det hjälper när det är tungt uppför. Det tror man inte men mycket sitter i skallen och hejar folk på en så blir det genast enklare!

Väl på toppen blev det mycket high fives och hurra-rop över att alla tagit sig upp i sin takt, ja förutom Dan som liftade lite på servicebilen. Sen blev det Rasta nästa, för tydigen räckte det inte med sportdryck utan det skulle handlas sportdryck till "sportdrycken".

Var vi inte våta innan åsen så blev vi det definitivt utför den, i styva 56km/h dundrade vi nedför detta "berg". Jon klickade ur och avled nästan på kuppen i ren och skär förskäckelse men klarade sig fint med både hjul, skor och cykel i behåll. Jag, Patch och Lukas idiot-spurtade utför och gav fula fingret åt en idiot till billist som passade på att köra om en bil med släp precis som han fick möte av oss. Färden utför var betydligt brantare än den uppför och Jon lurades rejält genom att tuta i mig att backen var "avlång"..
Snicksnack!

Sen var det dags för dagens enda allvarligare incident. I Laholm gjorde vi ett kort stopp för anskaffning av förnödenheter och strump-urvridning, inte för att det gjorde varken till eller från i regnet som nu rådde. En Preem mack välsignade oss med sitt tak och vi fick oss lite till livs i klädväg av våra tappra servicebilskillar. Vi rullar ut ut Laholm för att lägga sista milen bakom oss och förhoppningsvis smiska några av KCR-medlemmarna som, alla utom två, dagen till ära rastade sina växlade cyklar. Vilket vi från vår sida måste påpeka var något av ett skamgrepp, i Pista Malmø håller man sig sann mot sporten och trampar i ur och skur, uppför och utför osv. Nog om växlade cyklar!

En liten rondell uppenbarade sig och där var det vänster som gällde, om det nu inte råkat vara så att jag la min vänstersväng i en liten liten grop som var fylld av oljigt/flottigt vatten. Mitt framhjul beslöt sig resolut för att sluta krama asfalt och jag åkte i backen med ett brak utan att hinna få ur varken fötter ur korgar eller händer av styre. Jag slog mig som fan helt enkelt. Lår, axel, knä och framförallt ansikte och glasögon fick sig en smäll. Hjälmen är redan kasserad men jag tackar den för det skydd den utgjorde. Glasögonen gick i tu och förhindrade mig tillsammans med min sjuka adrenalin-nivå och smärtor att fortsätta de 3 kvarvarande milen till Frösakull. Helvete! Men just när vi dividerade om hur jag skulle kunna ta mig enklast därifrån kliver mannen för dagen ut ur servicebilen, Ringekingen, han tågar resolut fram till mig och erbjuder sig att cykla min cykel till Frösakull mot att jag tar hans plats i servicebilen. En sann gentleman av rang!

Resten av biten har jag av förklarliga skäl inte så bra koll på, men det ryktades om att Ringen drog hela manskapet de sista milen i raskt tempo. Det är något visst med italienskt fullblods-stål ändå.. Jag kom fram lite tidigare än cyklarna och fick tid att informera KCR om läget och vad jag råkat ut för. Sen följde en kväll i cykeltröttheten, glädjen, skrattets och broderskapets tecken. Det tältades, brottades och grillades så det stod härliga till. Skämt drogs och det samtalades om Tschichold:ts betydelse på småtimmarna för ur tvenne läger finns det både designstuderande och formgivare. Det var en förbannat bra helg helt enkelt. Dagen efter bröt vi upp och skiljdes åt med glädje i bröstet på Halmstad station, för vi visste att detta det kommer vi göra om!

Gratulerar om du tagit dig hela vägen hit! Hoppas det gav någon form av inblick i vår strapats från söder
och vill man veta mer om hur vi såg ut kan man bege sig hit och känner man för att läsa ett referat från nordligare breddgrader rekommenderas detta.

Mvh
Victor Olausson - Pista Malmø Prospect

#47

Ett lol om dagen..

#46

Jag var ju på så god väg här! Det trillade in cykelinlägg och så var jag på gång med ett till inlägg med det andra mixtapet som i princip är klart, jag ska bara styra upp en låtlista..

Alla de små grejerna har jag inte haft tid/ork/lust med på senare tid. Har varit mycket mer lockande att vara ute och cykla samt träffa nyfunna vänner. Men idag tänkte jag bryta mönstret lite och spotta ur mig minst två inlägg till. Ett som behandlar cykelturen/tävlingen som gick av stapeln i lördags som gick under namnet Förödelsen i Frösakull och ytterligare ett som kommer innehålla ett flång nytt och lagom färskt mixtape med mer trevligheter för era öron.

Väl mött så försöker jag lova mig själv att kicka igång den här igen.

#45

Jag spenderade min gårdag på ett utomordentligt trevligt sätt. Satte mig på ett øresundståg strax efter 10 på morgonen med destination Malmö och korsningen Ystadgatan/Lantmannagatan. Det vankades långcykling med ett antal medlemmar ur Pista Malmö, som lite uppvärmning inför nästa helg stora strapats och prövning! Då blir det Malmö-Halmstad med tävlan mot KCR som kör Göteborg-Halmstad, 14 mil och den som är först framme på given plats i Halmstad vinner. Kommer inte dra klungan och vara först men kommer nog ta mig igenom det hela i alla fall. Det är i varje fall målet.

Turen gick från Malmö via Skanör mot Trelleborg och sen hem igen över små slingriga landsvägar och grusvägar. Sen skiljdes vi åt vid Södervärn och jag trampade över till Glassfabriken för välbehövligt intag av föda. Sen körde jag 2 ggr till centralen för jag glömde min plånbok på Glassen.. Inte så bra där. Rundan slutade på strax över 7 mil med en snitthastighet på 25,8km/h. Det är jag nöjd över med tanke på all vind vi hade under dagen. Jag däckade skönt efter att ha lagt min lekamen i hett vatten med skum innan klockan 12.

Nu över till den lilla obligatoriska bildrapporten från dagen:

Obligatoriskt lite skakig resebild.

Vi rullade ut ur Malmö mot Skanör, motvinden från helvetet hälsade oss välkomna.

Utanför Skanör la vi rutten mot Trelleborg/Trellehåla. Från höger till vänster: Joel, JP & Jon.

Vinden vände lite skönt och vi avverkade snabba mil mot Trellehåla.

Solen log lite mot oss också.

Kaffe, te, scones och rosa donuts i ovan nämnda stad.

Vi gjorde ett besök vid Ghettodromen, den såg rolig ut. Behöver städas lite bara..

Hemvägen från Trelleborg var en vacker blandning av landsväg/grusvägar och sida/motvind.

Vi fann enligt Jon det ultimata stället för ett brytrejv. Jag ville bara in och plåta jag..

En rätt ovanlig syn på vägen hem, inte ofta det får sitta kvar många timmar..

Sen så var det det här med att tvätta cykelkläder dagen efter, jag lovar att dom luktade gott.

#44

Fick en smärre chock för ungefär 10 minuter sedan på väg till jobbet, lyssnade på morgonpasset i P3 där justitsiekansler Anna Skarhed, som också är domare i högsta domstolen var gäst. Man kan väl inte påstå att hon konfronterades med det här problemet om den svenska lagstiftningen kring våldtäkt men hennes reaktion på ett uttalande förvånade mig. Man pratade om hur svensk lagstiftning i rätt stor omfattning anses misslyckas med att få till fällande domar vid våldtäktsfall och att detta kan te sig konstigt för utomstående. Man dividerar sen lite fram och tillbaka i frågan innan en person ur programmets redaktion tog upp aspekten med att svenska domstolar skuldbelägger, kartlägger och ifrågasätter offret i en grad man inte ens skulle fundera på att göra mot förövaren. Alltså man frågar i rätten frågor om offrets sexliv, klädsel och "uppförande" som att hennes beteenden och person satte henne i den här situationen och då ja då har hon ju bett om det och har därför bara sig själv att skylla. Det man borde göra är att kartlägga förövaren i förhör precis som man gör med alla de offer som utfrågas om synen på dem själva, klädval och promillehalt. Fråga en förövare om han tänder på våld, förnedring och hur hans kvinnosyn ser ut och en hel del obekväma sanningar kanske kommer fram. Det finns så klart undantag där man går hårt åt förövaren precis som sig bör. Men det är knappast praxis i vår rättsstat. Ord står mot ord och den utsatta flickan, som det allt som oftast är i våldtäktsmål, får hela sin tillvaro granskad och ifrågasatt från dagen då anmälningen görs av både myndigheter, polis och rättsväsende medan förövaren på sin höjd får frågor om var han befann sig under kvällen och om hon "var med på det". Vilket hon så klart var, att erkänna annat vore ju självmord.

Det är ett sjukt synsätt och det finns gott om fakta för att backa upp tesen. Bland annat tog man upp Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman, böcker som borde i mitt tycke vara obligatorisk läsning för alla 6:e-klassare i hela Sverige utan undantag, som exempel för att man istället för att fråga ut och ifrågasätta gärningsmannen gör dito mot offret.

På frågan om inte det är lite underligt så har vår kära justitsiekansler och domare i HD mage att svara "Ja nu är det ju så att det här var nog vanligt för 20–30–40 år sedan och inte idag". Den första boken som Wennstam skrev utgavs år 2002. Det är fan pinsamt att man som domare i HD och justitsiekansler kan häva ur sig något sådant i direktsänd radio, man kunde ju hoppas att personer som Skarhed lever med någon form av verklighetsförankring i rättsväsendet. Tydligen var och är det för mycket att hoppas på.

Sen ska vi ju inte ens prata om att vår rättsstat nu ska börja gå in och gräva i personers sexliv och preferenser. Men det finns det väldigt mycket bra skrivet om redan, bland annat här och här.

#43

Tänkte för ovanlighetens skulle inte bara skriva ett par rader om musik utan också tipsa om lite musik. Har ju misslyckat med att knåpa ihop ett nytt mixtape under veckan, det har varit mycket med annat så jag ursäktar mig själv.

Först ut är något som för övanlighetens skulle inte har med dist, trummor och sing-a-longs att göra. Jag erkänner villigt att jag upptäckte Viktor Edvarsson så sent som för ungefär 15 minuter sedan. Inte upptäckte som i fick nys på men upptäckte att han gör väldigt fin musik. Gitarr, piano och en röst som man själv önskade att man hade. Ibland är twitter och internet en rätt bra grej. Det finns mig veterligen inget släppt men det finns ett par låtar uppe på Tjernqvist som är väl värda en genomlyssning. Vill man få lite mer kött på benen så kan man alltid följa Viktor på twitter, han är en trevlig prick.

Sen blir det mer av den där vanliga varan när man pratar musik med mig, det där som jag inte pratade om ovan. Alltså dist, trummor och sin-a-longs. Håll Det Äkta är ett trevligt gäng ur Västerbotten som drog ihop en ep i februari i år, som hette Tjallare blir skallade, och som släpper en ny ep, Västerbotten kort och gott, gratis på nätet! Alla som är sugna på lite bra hardcore med vettiga texter framförda på svenska borde ta sig en genomlyssning genast. Var god ladda ner.

Så det var det hela, tack.

..

Klar och mycket glad.

När jag fick den här drömde jag lite om när den skulle bli klar. Nu är den det och nu ska jag ut och cykla som om det inte finns någon morgondag! Så glad så.