Det är den lilla korta berättelsen om hur Förödelsen i Frösakull kom till världen. Pista Malmø mötte Komet Club Roleur, Ill Sporco mot Retaarderna, och vi skulle bägge cykla vardera 14 mil på lördagen med start klockan 0800. Jag med mitt något tvivelaktiga ursprung i den här bataljen tillhörde Pista Malmø. Jag raggade upp lite sent boende i Malmö på fredagskvällen så jag skulle slippa gå upp i arla gryningstimme och ta tåget från Helsingborg och istället få en behagligare transport ner till Värnhemstorget därifrån vi skulle sluta upp och starta. Bilen packades och vi kände lite på varandras nävar och diverse namn utbyttes för att underlätta för alla de 10 som skulle bli 8 till Frösakull, vi lämnade av två längs vägen som skulle till Lund respektive Landskrona. Jag, Jon, JP, Lukas, Dan, Patch, Martin, Stefan och ytterligare 3 stolta herrar som jag just nu inte minns namnet på samlades för att ge oss av.
Vi rullade efter att ha packar i ordning vår lilla "servicebil" ut ur Malmö och styrde styret mot Lund och nordligare breddgrader, vi pinnade på rätt bra och höll ett snitt på strax under 30km/h vilket vi kunde tacka den vänliga ryggvinden för, men också våra snabba, snygga och starka ben. Solen kysste våra anleten och lycrabeklädda kroppar, vi var ett med landsvägen och de 6 första milen tillrättalades med stor bravur på strax under 2 timmar med en litet vätskestopp efter 4 mil. Snacket i klungan gick om hur lätta och starka alla kände sig. Det är få gånger som jag känt mig så brutalt fräsch och stark efter att ha cyklat 6 mil det måste jag medge. Det tog inte emot och jag kunde hålla på i evigheter, där har vi den definitiva fördelen med att hjälpas åt att dra. En annan detalj vi satte stor stolthet i var att vi tänkte hålla ihop i en klunga resten av dagen, solidariskt skulle vi sträva mot Frösakull. Dessutom lyckades vi nästan spräcka den magiska 60km/h gränsen när jag och Jon, mannen med den röda hästen ovan beslöt oss för att spurta från bakersta delen av klungan till fronten, 59,5km/h stannade cykeldatorn på och pulsen kändes rätt stabil om man uttrycker sig försiktigt. Det kändes mäktigt att nästan jämn-dra med bilar på en 70 väg..
Sen så kom vi så fram till den vackra lilla metropolen Bjuv utanför Helsingborg där det blev rast för kaffe, bulle och andra förnödenheter. Jag låter dom små bilderna tala sitt språk nu så får ni försöka se hur trevligt vi hade det.
Efter bullar, kaffe, varm choklad, påfyllning av vattenflaskor och annat spännande så ville en del av gänget införskaffa "sportdryck" för att klara av den mäktiga ås som låg framför oss. Det köptes också lite Bionade för att jämna ut %-halten i klungan. Alla fick vara med och ingen var ledsen! Sen så åkte vi på en kollektiv bromskloss strax före Hallandsåsen. Då hade vi avverkat närmare 9 mil och haft ett litet "korvstopp" på Stortorget i Ängelholm där det var marknad och vi blev väl undersökta av lokalbefolkningen som inte skådat så mycket lycra på män på år och dar. Bromsklossen bara slog till utan förvarning men vi misstänkte senare att det handlade om korv med mos-koma efter stoppet i Ängelholm, eller om det berodde på den styva motvinden och regnet vi fick piskat i ansiktet. Det kan nog ha varit en kombination av de bägge. Uppför började det luta i varje fall, åsen är inte så fasligt brant söderifrån som man kan tro när man åker motorvägen över den men den är lång seg och ligger och lurpassar på en länge och väl för att sedan försöka avrätta en när man minst anar det. Jag kände mig stark och låg på andra rullen i klungan på väg upp och vi avtalade oss emellan att vi stannade på toppen och väntade in varandra. Jag tog rygg Pista Malmø:s starke man JP och hängde på. Vi märkte rätt kvickt att vi hängde av dom övriga vilket kändes som en trevlig liten bekräftelse på att man inte är så otränad/klen i benen som man trott. Jag och JP provade att sänka tempot från 27 till runt 23 för att försöka dra med folk men det blev bara jobbigare för benen så det var bara att trycka på igen. JP drog och drog och drog som det monster han är och jag orkade inte med riktigt lika mycket som denna man från den smutsiga södern så jag släppte honom med 100 meter och han fick defilera sista biten uppför åsen i eget segertåg.
Här gjorde vår servicebil en fantastiskt insats och stod och hejade fram oss längs backen och tillrop som FORZA PISTA MALMØ, VAI VAI VAI, FORZA JON/LUKAS/JP/VICTOR/STEFAN/DAN/PATCH/ÖVRIGA NAMN och andra glada tillrop var sprayade i asfalten. Damn vad det hjälper när det är tungt uppför. Det tror man inte men mycket sitter i skallen och hejar folk på en så blir det genast enklare!
Väl på toppen blev det mycket high fives och hurra-rop över att alla tagit sig upp i sin takt, ja förutom Dan som liftade lite på servicebilen. Sen blev det Rasta nästa, för tydigen räckte det inte med sportdryck utan det skulle handlas sportdryck till "sportdrycken".
Var vi inte våta innan åsen så blev vi det definitivt utför den, i styva 56km/h dundrade vi nedför detta "berg". Jon klickade ur och avled nästan på kuppen i ren och skär förskäckelse men klarade sig fint med både hjul, skor och cykel i behåll. Jag, Patch och Lukas idiot-spurtade utför och gav fula fingret åt en idiot till billist som passade på att köra om en bil med släp precis som han fick möte av oss. Färden utför var betydligt brantare än den uppför och Jon lurades rejält genom att tuta i mig att backen var "avlång"..
Snicksnack!
Sen var det dags för dagens enda allvarligare incident. I Laholm gjorde vi ett kort stopp för anskaffning av förnödenheter och strump-urvridning, inte för att det gjorde varken till eller från i regnet som nu rådde. En Preem mack välsignade oss med sitt tak och vi fick oss lite till livs i klädväg av våra tappra servicebilskillar. Vi rullar ut ut Laholm för att lägga sista milen bakom oss och förhoppningsvis smiska några av KCR-medlemmarna som, alla utom två, dagen till ära rastade sina växlade cyklar. Vilket vi från vår sida måste påpeka var något av ett skamgrepp, i Pista Malmø håller man sig sann mot sporten och trampar i ur och skur, uppför och utför osv. Nog om växlade cyklar!
En liten rondell uppenbarade sig och där var det vänster som gällde, om det nu inte råkat vara så att jag la min vänstersväng i en liten liten grop som var fylld av oljigt/flottigt vatten. Mitt framhjul beslöt sig resolut för att sluta krama asfalt och jag åkte i backen med ett brak utan att hinna få ur varken fötter ur korgar eller händer av styre. Jag slog mig som fan helt enkelt. Lår, axel, knä och framförallt ansikte och glasögon fick sig en smäll. Hjälmen är redan kasserad men jag tackar den för det skydd den utgjorde. Glasögonen gick i tu och förhindrade mig tillsammans med min sjuka adrenalin-nivå och smärtor att fortsätta de 3 kvarvarande milen till Frösakull. Helvete! Men just när vi dividerade om hur jag skulle kunna ta mig enklast därifrån kliver mannen för dagen ut ur servicebilen, Ringekingen, han tågar resolut fram till mig och erbjuder sig att cykla min cykel till Frösakull mot att jag tar hans plats i servicebilen. En sann gentleman av rang!
Resten av biten har jag av förklarliga skäl inte så bra koll på, men det ryktades om att Ringen drog hela manskapet de sista milen i raskt tempo. Det är något visst med italienskt fullblods-stål ändå.. Jag kom fram lite tidigare än cyklarna och fick tid att informera KCR om läget och vad jag råkat ut för. Sen följde en kväll i cykeltröttheten, glädjen, skrattets och broderskapets tecken. Det tältades, brottades och grillades så det stod härliga till. Skämt drogs och det samtalades om Tschichold:ts betydelse på småtimmarna för ur tvenne läger finns det både designstuderande och formgivare. Det var en förbannat bra helg helt enkelt. Dagen efter bröt vi upp och skiljdes åt med glädje i bröstet på Halmstad station, för vi visste att detta det kommer vi göra om!
Gratulerar om du tagit dig hela vägen hit! Hoppas det gav någon form av inblick i vår strapats från söder
och vill man veta mer om hur vi såg ut kan man bege sig hit och känner man för att läsa ett referat från nordligare breddgrader rekommenderas detta.
Mvh
Victor Olausson - Pista Malmø Prospect
Ypperlig summering av en episk helg!
SvaraRaderaHatten av.
Tack och bock!
SvaraRadera