#44

Fick en smärre chock för ungefär 10 minuter sedan på väg till jobbet, lyssnade på morgonpasset i P3 där justitsiekansler Anna Skarhed, som också är domare i högsta domstolen var gäst. Man kan väl inte påstå att hon konfronterades med det här problemet om den svenska lagstiftningen kring våldtäkt men hennes reaktion på ett uttalande förvånade mig. Man pratade om hur svensk lagstiftning i rätt stor omfattning anses misslyckas med att få till fällande domar vid våldtäktsfall och att detta kan te sig konstigt för utomstående. Man dividerar sen lite fram och tillbaka i frågan innan en person ur programmets redaktion tog upp aspekten med att svenska domstolar skuldbelägger, kartlägger och ifrågasätter offret i en grad man inte ens skulle fundera på att göra mot förövaren. Alltså man frågar i rätten frågor om offrets sexliv, klädsel och "uppförande" som att hennes beteenden och person satte henne i den här situationen och då ja då har hon ju bett om det och har därför bara sig själv att skylla. Det man borde göra är att kartlägga förövaren i förhör precis som man gör med alla de offer som utfrågas om synen på dem själva, klädval och promillehalt. Fråga en förövare om han tänder på våld, förnedring och hur hans kvinnosyn ser ut och en hel del obekväma sanningar kanske kommer fram. Det finns så klart undantag där man går hårt åt förövaren precis som sig bör. Men det är knappast praxis i vår rättsstat. Ord står mot ord och den utsatta flickan, som det allt som oftast är i våldtäktsmål, får hela sin tillvaro granskad och ifrågasatt från dagen då anmälningen görs av både myndigheter, polis och rättsväsende medan förövaren på sin höjd får frågor om var han befann sig under kvällen och om hon "var med på det". Vilket hon så klart var, att erkänna annat vore ju självmord.

Det är ett sjukt synsätt och det finns gott om fakta för att backa upp tesen. Bland annat tog man upp Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman, böcker som borde i mitt tycke vara obligatorisk läsning för alla 6:e-klassare i hela Sverige utan undantag, som exempel för att man istället för att fråga ut och ifrågasätta gärningsmannen gör dito mot offret.

På frågan om inte det är lite underligt så har vår kära justitsiekansler och domare i HD mage att svara "Ja nu är det ju så att det här var nog vanligt för 20–30–40 år sedan och inte idag". Den första boken som Wennstam skrev utgavs år 2002. Det är fan pinsamt att man som domare i HD och justitsiekansler kan häva ur sig något sådant i direktsänd radio, man kunde ju hoppas att personer som Skarhed lever med någon form av verklighetsförankring i rättsväsendet. Tydligen var och är det för mycket att hoppas på.

Sen ska vi ju inte ens prata om att vår rättsstat nu ska börja gå in och gräva i personers sexliv och preferenser. Men det finns det väldigt mycket bra skrivet om redan, bland annat här och här.