-

Dagsläget är så fruktansvärt varierande.

Idag är allt grått, menlöst och vemodigt och påminner mig om att tillvaron är en kamp. En kamp mot allt och för allt. För allt som jag håller av och mot det jag motsätter mig. Den delen av mitt liv är ingen söndagstur på nysopad asfalt till Mårbacka. För jag kan aldrig få det ur mitt huvud. Jag kan inte stänga av världen även om jag idag bara vill lägga mig i min säng inte prata på 5 dagar och inte träffa någon. Bara ligga där och känna hur dagarna flyter förbi i en sörja av o-greppbar tid samtidigt som jag kan fundera över om jag ens kommer ihåg hur man pratar.
Samtidigt som jag inser det uppenbara att det jag saknar är närhet. Äkta närhet, den som man bär med sig och aldrig kan gömma sig från. Den som söker upp en när man är själv och mår som värst, den som alltid ser rakt igenom ens yta och ner i det som faktiskt spelar roll här i världen. Den närheten kan jag inte få om jag lägger mig i en säng i 5 dagar. Jag har aldrig gett sken av att vara speciellt konstruktiv när jag mår dåligt utan är mest fylld av dubbelbottnade känslor jämt och ständigt, självklart gäller det idag också.
Känslan av att kasta allt genom ett fönster och springa för livet samsas med känslan av att rulla ner och stänga in sig.

Inser hur lättpåverkad jag är. Alla små små intryck och de allra minsta skiftningar i kroppsspråk och tonfall påverkar mig mer än jag anar. Bokstäver är också ett mäktigt verktyg i fler avseenden än inom den bransch jag ska försöka slå mig in i. Bokstäver och ord förändrar min värld, världen jag har i mitt huvud. Där jag för det mesta spenderar mina dagar nuförtiden.

Jag hoppas bara

Vänner gör saker tillsammans

Arenavägen BBQ 2010 from Rickard Berggren on Vimeo.

Det är sånt här man kommer sakna nu när den lille skåningen har flytt Wermland, men eftersom merparten av oss ändå är kvar så lär det bli fler långa grillar och nätter här i skogen.

Minnesvärt

Försökte producera en fin blogpost med bilder från helgen och den förra veckan, internet motarbetar mig och är bångstyrigt. Inget blir som jag vill med den blogposten så nu ger jag upp..

Tänker äta ett par mackor och ha kreativ ångest istället. Inspirationen är nere på noll igen och det är förbannat jobbigt när man vill men inte kan göra något kreativt med tiden man har här i Sunne, så mycket annat finns det faktiskt inte att göra.

Ett tack.

Efter att ha gått lösgång igår väljer jag att hålla det lite kortare idag. Vill framföra ett stillsamt tack till en fin vän som kommer och hälsar på mig om ett par dagar. Det betyder mycket att du kommer hit och jag utlovar värme och kramar i alla oändlighet.

Välkommen Joanna

4096 tecken

Fick en intressant kommentar på senaste inlägget för en dryg timme sedan. Eftersom att blogspot inte tycker om kommentarer längre än ovanstående siffra fick jag inte förklara mig där på plats så plockar jag in den på ett nytt inlägg. Så here it goes:

"jag tycke man kommer till insikt om sakernas tillstånd mest hela tiden, allt ändrar sig hela tiden. Ju mer tid jag spenderar levandes, desto mer flytande blir saker och ting. Jobbigt men också härligt!

Hur som haver, varför väljer man egentligen att bli kryssare? Är det subkulturen som lockar eller är det absolutismen? Alltså jag tänker, varför bara inte gå med i ignto/unf om man vill ha nyktert samkväm? Varför inte ta tag i beteendet om de är någon missbruksproblematik? Fan, det känns som jag svarar på min egen fråga här. Men alltså, jag är genuint intresserad. Personligen har jag aldrig förstått fenomenet även om jag vistats i punk-kultur i över 10 år nu. Jag har en liten teori om att det är själva subkulturen man är intresserad av, alltså att man peppar på den där amerikanska sxehc-gemenskapen mest av allt. För jag tänker mig att alla jag känner, verkligen ALLA tröttnar ju på att hinka bärs/vin/öl/drinkar/sprit/mäsk förr eller senare, men det är bara ett ytterst litet fåtal som har behovet att bli kryssare. Andra man känner kan inte röra spriten eftersom att dom inte kan hantera det, några man känner rör inte spriten eftersom att dom inte vill det... fan, jag har ju snurrat bort mig själv. Men ja, alltså jag tänker så här. Jag gillar inte att bli full så värst mycket längre. Alltså dricker jag inte så värst mycket längre, end of story. Ganska oproblematiskt för mig. Som kryssare så gör man ju hela alkohol/välmående frågan till en så stor grej, till ett jätte statement. Det är intressant tycker jag! Vidare tycker jag det är intressant att... eller ja, eh fan. Nå, det jag egentligen ville säga var att det skulle vara kul att läsa mer om motivationen till varför du har blivit straight edge och varför inte unf eller aa (beroende på om det var ogillande eller misbruk, tror du fattar vad jag menar) var din väg att gå!"

Så kör vi svaret här då:

"Välkommen först och främst herr Busk!

Visst är det så att man hela tiden kommer till insikt om en massa saker jämt och ständigt och ju mer man klurar desto o-klarare kan saker och ting te sig, ett av livets små under. Härligt men jobbigt som sagt!

Det finns nog lika många krysshistorier som det finns/funnits kryssare. Men för min del var det främst att jag tröttnat så till den milda grad att jag inte pallade med ”brukarkulturen” och ville ta avstånd från den och mitt gamla liv, för supit det har jag och haft problem med sprit i tonåren för den delen också. Har aldrig tyckt om fenomenet att gå ut och mår fysiskt och psykist dåligt av att befinna mig på ”lokal”, vill bara krossa ett fönster och springa därifrån men är inget jag brukar fronta för folk då man lätt uppfattas som socialt rubbad. Måhända är jag en extremt bitter 21-åring men det får jag väl vara då.

Jag skulle tro att det är både renheten och samhörigheten som lockar för min del men främst absolutismen som du skriver, ingen av mina nära vänner är kryssare och jag hänger inte runt i edge-kretsar mer än att jag är/var väldigt aktiv på utkanten i Malmö och besöker så mycket spelningar jag kan. Den biten förknippas ju dock mer mer politisk aktivism än edgde-kultur då "vänsterkids" super lika bra som vilka raggare som helst i största allmänhet. Det måste jag medge är en ständig konflikt inom mig själv när jag vistas på spelningar/tillställningar med märkbart berusade personer, det känns jävligt obehagligt till och från. Den där sxehc-samhörigheten uppnår man ju i princip bara på spelning om man ska tala om den som fenomen. Och är man något av en enstöring som jag är och inte känner så många inom edge/punk-svängen så handlar det ju inte så stor del om samhörigheten utan mer om absolutismen.

Visst tröttnar väl alla på drängfylla förr eller senare, det är ju knappast en hållbar situation i längden. Jag vill precis som du säger göra ett statement av det hela genom att ta avstånd även på ett politiskt plan. Men är extremt noggrann med att inte pracka på någon annan min livsåskådning, haft relationer med drickare/rökare (dock så avskyr jag rökande mer än jag någonsin kommer hata alkohol. Har nog med lukt och en massa andra faktorer att göra) sedan jag ”kom ut”, och gör därför inget större väsen av mig genom att proklamera ut mitt livsval för folk i min omgivning, mer än här då lite till och från då jag fångas av något slags delirium. Jag lever mitt liv på mitt sätt och så länge andra låter mig sköta mitt är det lugnt även om jag har svårt för att inte se ner på människor ibland som tillåter sig bli så fördummade av alkohol. Men det är något jag inte bara gjorde/gör som kryssare, jag ojar/ojade ju mig över överförfriskade tonåringar när jag kommer upp i åren och glömde bort hur jag själv betedde mig som yngre.

Som du skriver om ditt eget drickande är ju en klart sund syn på saken men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt fall, det kändes liksom inte tillräckligt att bara trappa ner eller dricka den mängd jag tyckte var lämplig. Jag kände mig så fullkomligt färdig med allt vad alkohol och övriga droger hette och ville göra en drastisk förändring och att gå ut som edge var det som kändes bäst för min del. Det handlar mycket om en känsla, dels av stolthet men också av sundhet vilket säkert låter klyschigt som få. Det är svårt att framstå som seriös och samtidigt låta helt naturlig om det här då det måste anses som avvikande och o-naturligt.

Varför jag inte valde AA är ganska så enkelt. Kände inte att jag hade ett beroende som jag behövde hjälp att ta mig ur jag slutade helt enkelt från en dag till nästa då jag kände mig färdig och redo, inget nedtrappande och inget förberedande genom någon form av sista kväll. Det slog mig bara en dag att jag var trött och ville lägga av, även om tankarna hade malt lite i bakhuvudet nu när jag tänker tillbaka i efterhand. Unf/IOGT-NTO gillar jag inte för det krystade samkvämet som jag känner sammankopplas med dom organisationerna, ”Nu ska vi vara nyktra och ha roligt tillsammans”-stilen. Fast det är precis den sortens umgänge jag vill ha så är det helt fel forum för mig. Sen är dom lagom religiösa undertonerna en bidragande faktor, det är ju framförallt så att bakgrunden för IOGT-NTO i Sverige är starkt sammankopplad med religion och det är verkligen inget som jag personligen kan stå för. Av dom rätt enkla anledningarna har jag avfärdat dom båda.

Vet inte om jag broderat ut i fullkomlig obegriplighet och missat dina frågor och funderingar helt. Borde kanske gjort ett inlägg av det hela istället och kört mer om min bakgrund och sådär. Men det kommer nog för att få benat ut det här bättre, för nu är ju allt våldsamt komprimerat. Kul att du tycker det är intressant!"

Sedär visst blev det ett inlägg också, kankse det längsta jag någonsin knåpat ihop tillråga på allt. Kan tilläggas att jag är sjukt hungrig och något trött när jag komponerade ihop det där svaret. Öppnar nog för mer diskussion och bakgrundsstory än vad jag gett tidigare. Väl mött om ni/du pallade läsa allt!

Att komma till insikt om sakers tillstånd

"Jag må vara töntig. Men det är bara jag som kan bestämma var det tar stopp och hur bra det kan bli, det finns inget i världen som kan få mig att ändra uppfattning om den saken. Det är en mäktigt känsla att inse det och hur jag valt påverkar allt. Jag är cool fast töntig, jag är edge."


Det tog mig ett långt ibland konstruktivt, ibland smärtsamt och ibland väldigt o-konstruktivt samtal att inse det (igen kan väl tilläggas), varför vet jag egentligen inte. Det som jag insåg hade inte mycket med ämnet att göra men samtalet krävdes tydligen. Jag är den jag är och är faktiskt fruktansvärt stolt över den saken. Känslan av att skapa mitt eget liv och mina egna toppar och dalar är fruktansvärt mäktig. Det är inget jag reflekterat över förrän någon sa till mig idag att livet är som en fest och att man måste tåla bakfyllorna och insåg att jag faktiskt inte kommer ha några bakfyllor för resten av mitt liv. Visst kommer jag ha perioder där jag är sjuk, nere och whatnot. Men jag kommer inte fylla mitt liv med något som förpestar min kropp och får mig att må sämre eller inbillat bättre. Det är ett aktivt val som ibland är exkluderande men för det mesta är inkluderande, beroende på umgänge såklart.


Jag må låta som en vandrande klyscha men jag kommer aldrig dricka mig vare sig gladare eller ledsnare, det är ett löfte jag gett mig själv. Jag tröttnade så totalt i höstas efter att ha hävt i mig, mer eller mindre, mängder alkohol sen jag var 13. I goda vänners lag, i sorg, i lycka och allt där i mellan har den varit närvarande. Jag har aldrig mått bättre med den egentligen, det tog mig bara 8 år att inse.


Jag placerar mig i ett annat fack, det som sitter rätt långt från resten av dom, och känner mig nöjdare med det än vad jag tidigare gjort. Jag tror jag kommer återuppleva den här känslan tusen gånger innan jag kastar i handduken för gott och rullar över det är jag övertygad om. Bara för att jag hänger här borta i mitt "hiskeligt alternativa och politiskt ställningstagande" fack hindrar det varken mig eller någon annan att antingen hänga på andra eller annat att komma och umgås ett slag.


Samtalet landade som vanligt i trams och kramar. Som det alltid gör, gjort och kommer att göra med undantaget för ett tag framöver då. Detta var nog för övrigt min mest bajsnödiga och pretentiösa rubrik hittills i internets historia, förlåt.

Inhouse tomte

Vilken tomte/klåpare/förståsigpåare har nu knåpat ihop detta mästerverk med tillhörande hemsidan som kraschat och lanserat den idag? Ge mig den skyldiges huvud på ett fat. Såhär får man inte göra med en logga oavsett "ideologisk härkomst"..

Sen att Alliansen.se ligger nere under lanseringsdagen förhöjer bara #lulzen, I tip my hat I say.

En värmländsk landsväg i sol

Stack ut och cyklade igår, det var skönt som vanligt. Svettig och varm blev jag av bara farten. Tog mig bort till Mårbacka och satt och njöt en stund i solen innan jag tog mig hem för kaffe-reps maraton hos gänget i Brårud. Kontraproduktivt och gott.

Liten skylt

Representing Lagerlöf

Sadeln är min vän

Precis kommit in efter att ha lagt en ungefärlig mil bakom mig i sadeln, det är kallt ute men skönt med rätt kläder. Det är skönt att få komma ut och få vara själv, tyst och slippa tänka på en massa saker som har hänt och kommer hända. Att cykla är som terapi, så länge mina ben rör sig i cirkulära rörelser släpper jag allt annat och fokuserar på min andning, underlaget och cykeln under mig.

Jag borde cykla mer, längre och snabbare. Då kommer det bli bättre.

Drömmande

Sitter hemma, redovisade mitt projektarbete med kraxig och rosslig sjukdoms-hals tidigare i morse. Nu svettas jag av att solen skiner genom mitt fönster på mina 18 kvadrat. Nostalgi-lyssnar på Håkan och drömmer mig tillbaka till en tid då livet var enklare, valen var färre och det kändes bättre.

Helgen blir lång den här gången också, antagligen lång och ofrivilligt ensam på grund av mitt sjukdomstillstånd. Det är synd och rätt ohälsosamt, missar bland annat galej hos Catta och Magnus ikväll.

Öppnade Naiv. Super. precis, hittills är jag inte besviken någonstans på den i alla fall. Jag borde läsa mycket mer som en avslutande parentes.

Måsten

Måste orka.
Måste orka lite till.
Måste orka.

Måste orka.

Måste orka mycket mer.

Måste orka vara själv.

Måste våga klippa kontakten.

Måste låta det förbli så.

Onsdag är nästa mål,  dit ska jag orka.

En kram

Så vore jag tacksam.

Kommer ni ihåg?

Det var ett tag sedan jag hatade på Arvikafestivalens virala reklamkampanj som objektifierade, sexualiserade och på många sätt tog ett sjukt grepp på den kvinnliga sexualiteten, kopplad till festival eller ej. Nu har jag ju dödat det inlägget och glömt bort var jag sparade ner min XML-fil som jag tänkte dra upp som något slags arkiv över mitt digitala tyckande. Det där med sjuka grepp på sexualitet är knappast ovanligt i reklamsammanhang. Jag nämnde det lilla urskuldande som man använde sig av för att göra kampanjen mer "jämställd", man letade efter en kille som skulle kunna tänka sig utföra samma sak som tjejen i videon gjorde. Den videon var väl tänkt att släppas rätt snart efter (om dom nu ens var allvarliga i sitt sökande) den första. Precis som jag trodde då så fanns det inga planer eller i alla fall inget som utfördes kring denna biten av kampanjen, vi får inte se någon kille som satsar i cam. Inget som förvånar mig egentligen men det gör mig lika förbannad när jag tänker tillbaka på det. Festvalen anseende har sjunkit väldigt lågt i mina ögon och det spelar ingen roll vad dom lägger upp för bokningar till sommaren för dom kommer ändå inte erhålla mina dineros.

För övrigt så har jag spenderat dagen med Marcus Gärde och teknisk modern typografi, det var guld. Nu hänger jag och bror i korridoren och avspisar lite dist såhär i goda bröders lag. Det vaknas film, mat och vänner, gott så!

CJ

"Här har du en present, jag känner inte att jag kan bära upp den som du kan."

Tack CJ, du gjorde min dag.

Wolfman up in this joint

Glider nätet en semi-sen natt och som vanligt så scannar jag av Dn/Svd/dylika sidor för att hålla mig ajour eftersom jag inte längre passar tiderna för rapport på TV. Snubblar över det lulzigaste som jag skådat i hela vargdebatten som är så poppis att tycka en hemsk massa om nu. Okej att den är en dag sen vid detta laget men den är ändå värd att vädras.

Nordanstig ska hållas vargfritt:

"Motionen lämnades in av Sven-Erik Sjölund (S) redan för ett år sedan. Enligt honom ska beslutet

i första hand ses som ett statement och vara ett uttryck för kommunens generella åsikt om

rovdjursstammen.

– Det är en viljeyttring. Vi vill ha en mycket begränsad rovdjursstam i kommunen, säger han.

Det finns inga kända vargrevir i Nordanstig i Hälsinland och man har aldrig haft problem med

vargar som korsat länsgränsen och gjort räder mot boskap i kommunen. Sven-Erik Sjölund tycker,

detta till trots, att beslutet var rätt att ta.

– Ofta är det inte förrän man står inför fullbordat faktum som man inser problematiken. Ett eller flera revir i Nordanstig skulle vara negativt."

Killen har ju helt tappat fattningen och värre röstfiskeri har jag aldrig skådat. Det är helt sanslöst på fler plan än det mest uppenbara, att människan är det översta rovdjuret som har rätten att tillskansa sig de områden hen tycker är passande. Att fösa undan och utrota vilda djur kommer enbart sluta i total katastrof, ekosystem och att ha en naturlig balans i djurlivet är tydligen inget denna killen lärt sig på biologin.

Sven-Erik vill alltså se till att utrota ett problem innan det uppstår alá pre-emptive strike plockat direkt från Mr Buske JR. Tjusigare lösning på det problem som vi anses ha med varg här i Sverige är nog svår att tänka sig. Men galenskaperna är inte slut vid den här biten. Sven går vidare i sitt korståg mot den blodtörstiga vargen på ett sätt som får en att undra om man ska skratta eller gråta:

"Men har inte vargen rätt till sin existens?

– Jo, den har rätt att finnas men inte där det uppstår konfilkt med människor.

Vargen ställer till det för djurhållningen, betesdjursuppfödare och folks

möjligheter att bedriva löshundsjakt.

Hur ska ni kontrollera så att inga vargrevir etableras inom kommunens gränser?

– Det märker man när det händer.

Och vad ska man göra då?

– Om det behövs får man väl ansöka om skyddsjakt."

Vargen har alltså inte rätt till sin exsistens där den kan komma i kontakt med människor, då kan vi ju köra en Skånes Djupark när vi ändå är igång och göra slut på det här problemet en gång för alla. Fast såklart utan att ha övervägt några andra lösningar och framför allt utan att några andra djur eller människor kommit till skada innan man börjar leka vilda västern. Eller är det möjligtvis så att Sven-Erik tycker att i ska bunta ihop all varg utanför Nordanstig och sen låta människor besöka denna fantastiska del av det vilda djurlivet och kunna peka och säga "Där, där är den, den farliga vargen. Den som kommer att ha ihjäl våra barn och boskap!".

För tydligen så är det också en av de stora anledningar till motionens slutsats: Vargen är farlig för barnen. Jag vet inte om man kan framställa sig själv som mer tappad bakom en mjölkpall eller basera sina argument på mer daterad fakta. Det var fruktansvärt längesen någon varg i Sverige attackerade människor. På 1820-talet var det senaste någon dog till följd av en vargattack och den forskning som många hänvisar till är i sin tur baserad på fakta från Ryssland under 1800-talet, det ger en fingervisning om hur sällsynta vargattacker utan provokation är. Framförallt är det så att vid den tiden berodde det på människans påverkan på vargens naturliga revir och byten. Att jaga varg i den skalan idag kommer bara leda till att Sverige skapar sig själv mer "skadad varg".

Den allmänna attityden till att man bara helt automagiskt märker när vargen etablerar sig eller tar sig över kommungränsen är rent löjeväckande och så nonchalant att jag undrar om han är seriös överhuvudtaget. Ska det finnas en tidsgräns för hur länge vargen ska få befinna sig innanför kommungränsen innan den ska skjutas? Ska det radarövervakas dygnet runt för surt förvärvade skattepengar eller hur tänkte sig Sven-Erik att man ska lösa det här med att kontrollera vargförekomsten innanför kommunens gränser?

Jag hatar tonen av att människan ser sig själv som överlägsen för att vi förstår hur en dator fungerar, kan säga internet utan att tänka efter och kan räkna till tusen tyst för oss själva. Vissa saker kan vi inte kontrollera och förr eller senare kommer väl det gå upp för fler människor än vad det gjort idag. Att ett vilt djur som är ett naturligt inslag i vår fauna inte FÅR befinna sig på den geografiska plats som är kommunen Nordanstig är bara så fullkomligt idiotiskt att jag håller på att tappa fattningen helt. Sen får man väl säga att det är ganska så ironiskt att en vargfri kommun har bestämt sig föra att den ska bli ännu mer vargfri.

Och han fortsätter att trampa upp fina spår bortanför Dn

Mission abort och avveckla mänskligheten.

Livspeppen

Välkommen till mitt nya liv:

Inatt är jag stolt. Stolt över mitt liv och den jag är, jag är stolt över den väg jag väljer att vandra och hur jag väljer att göra det. Oavsett vad som händer kan ingen ta ifrån mig min stolthet. Oavsett hur snårigt det blir kan jag alltid stå upp för mig själv och mina val. Det känns bra.

En fantastisk rubrik

Sakta men fruktansvärt osäkert hoppas jag på att jag återvänder till en ljusare sida av livet, jag vågar fortfarande inte tänka efter riktigt. Är uppenbart rädd för vad jag kan hitta i mitt huvud om jag tänker efter för noga, därför passar jag mig för att göra det. I alla fall tills vidare. 

En tom sida

Jag tömde det här utrymmet i lördags, om det var ett bra eller dåligt drag det får väl visa sig. Men så dum så att jag inte sparade ner allt dumt jag skrivit här innan jag tog bort är jag inte. Så ett arkiv eller vad man ska kalla det kanske kommer utformas eller så väljer jag att bomba internet och kastar upp alla posterna här igen i kronologisk ordning.. Det kan väl få vilken människa som helst som någon gång läser den här bloggen att ge upp totalt, vilket också har sina för och nackdelar.

Jag får se vad som händer helt enkelt. Just nu vet jag inte så mycket mer än att dagarna följer varandra.