#48 - Förödelsen i Frösakull

Det var en gång två städer. Dessa tvenne städer tävlade i mångt och mycket mot en stad som ligger på Sveriges baksida. Men så en dag beslutade sig dessa två städer för att göra något annorlunda ett slag, för se det rådde bröllopshysteri i det avlånga konungariket Sverige och det var något ingen av dessa två städer mäktade med. Det kom sig så att man istället för att tävla mot staden i öster beslöt sig för att inta varsin ringhörna och mötas på mitten för att avgöra vem som var den bästa. Städerna var Malmö och Göteborg. Och ett tu tre så var Förödelsen i Frösakull född:

Det är den lilla korta berättelsen om hur Förödelsen i Frösakull kom till världen. Pista Malmø mötte Komet Club Roleur, Ill Sporco mot Retaarderna, och vi skulle bägge cykla vardera 14 mil på lördagen med start klockan 0800. Jag med mitt något tvivelaktiga ursprung i den här bataljen tillhörde Pista Malmø. Jag raggade upp lite sent boende i Malmö på fredagskvällen så jag skulle slippa gå upp i arla gryningstimme och ta tåget från Helsingborg och istället få en behagligare transport ner till Värnhemstorget därifrån vi skulle sluta upp och starta. Bilen packades och vi kände lite på varandras nävar och diverse namn utbyttes för att underlätta för alla de 10 som skulle bli 8 till Frösakull, vi lämnade av två längs vägen som skulle till Lund respektive Landskrona. Jag, Jon, JP, Lukas, Dan, Patch, Martin, Stefan och ytterligare 3 stolta herrar som jag just nu inte minns namnet på samlades för att ge oss av.

Vi rullade efter att ha packar i ordning vår lilla "servicebil" ut ur Malmö och styrde styret mot Lund och nordligare breddgrader, vi pinnade på rätt bra och höll ett snitt på strax under 30km/h vilket vi kunde tacka den vänliga ryggvinden för, men också våra snabba, snygga och starka ben. Solen kysste våra anleten och lycrabeklädda kroppar, vi var ett med landsvägen och de 6 första milen tillrättalades med stor bravur på strax under 2 timmar med en litet vätskestopp efter 4 mil. Snacket i klungan gick om hur lätta och starka alla kände sig. Det är få gånger som jag känt mig så brutalt fräsch och stark efter att ha cyklat 6 mil det måste jag medge. Det tog inte emot och jag kunde hålla på i evigheter, där har vi den definitiva fördelen med att hjälpas åt att dra. En annan detalj vi satte stor stolthet i var att vi tänkte hålla ihop i en klunga resten av dagen, solidariskt skulle vi sträva mot Frösakull. Dessutom lyckades vi nästan spräcka den magiska 60km/h gränsen när jag och Jon, mannen med den röda hästen ovan beslöt oss för att spurta från bakersta delen av klungan till fronten, 59,5km/h stannade cykeldatorn på och pulsen kändes rätt stabil om man uttrycker sig försiktigt. Det kändes mäktigt att nästan jämn-dra med bilar på en 70 väg..

Sen så kom vi så fram till den vackra lilla metropolen Bjuv utanför Helsingborg där det blev rast för kaffe, bulle och andra förnödenheter. Jag låter dom små bilderna tala sitt språk nu så får ni försöka se hur trevligt vi hade det.

Efter bullar, kaffe, varm choklad, påfyllning av vattenflaskor och annat spännande så ville en del av gänget införskaffa "sportdryck" för att klara av den mäktiga ås som låg framför oss. Det köptes också lite Bionade för att jämna ut %-halten i klungan. Alla fick vara med och ingen var ledsen! Sen så åkte vi på en kollektiv bromskloss strax före Hallandsåsen. Då hade vi avverkat närmare 9 mil och haft ett litet "korvstopp" på Stortorget i Ängelholm där det var marknad och vi blev väl undersökta av lokalbefolkningen som inte skådat så mycket lycra på män på år och dar. Bromsklossen bara slog till utan förvarning men vi misstänkte senare att det handlade om korv med mos-koma efter stoppet i Ängelholm, eller om det berodde på den styva motvinden och regnet vi fick piskat i ansiktet. Det kan nog ha varit en kombination av de bägge. Uppför började det luta i varje fall, åsen är inte så fasligt brant söderifrån som man kan tro när man åker motorvägen över den men den är lång seg och ligger och lurpassar på en länge och väl för att sedan försöka avrätta en när man minst anar det. Jag kände mig stark och låg på andra rullen i klungan på väg upp och vi avtalade oss emellan att vi stannade på toppen och väntade in varandra. Jag tog rygg Pista Malmø:s starke man JP och hängde på. Vi märkte rätt kvickt att vi hängde av dom övriga vilket kändes som en trevlig liten bekräftelse på att man inte är så otränad/klen i benen som man trott. Jag och JP provade att sänka tempot från 27 till runt 23 för att försöka dra med folk men det blev bara jobbigare för benen så det var bara att trycka på igen. JP drog och drog och drog som det monster han är och jag orkade inte med riktigt lika mycket som denna man från den smutsiga södern så jag släppte honom med 100 meter och han fick defilera sista biten uppför åsen i eget segertåg.

Här gjorde vår servicebil en fantastiskt insats och stod och hejade fram oss längs backen och tillrop som FORZA PISTA MALMØ, VAI VAI VAI, FORZA JON/LUKAS/JP/VICTOR/STEFAN/DAN/PATCH/ÖVRIGA NAMN och andra glada tillrop var sprayade i asfalten. Damn vad det hjälper när det är tungt uppför. Det tror man inte men mycket sitter i skallen och hejar folk på en så blir det genast enklare!

Väl på toppen blev det mycket high fives och hurra-rop över att alla tagit sig upp i sin takt, ja förutom Dan som liftade lite på servicebilen. Sen blev det Rasta nästa, för tydigen räckte det inte med sportdryck utan det skulle handlas sportdryck till "sportdrycken".

Var vi inte våta innan åsen så blev vi det definitivt utför den, i styva 56km/h dundrade vi nedför detta "berg". Jon klickade ur och avled nästan på kuppen i ren och skär förskäckelse men klarade sig fint med både hjul, skor och cykel i behåll. Jag, Patch och Lukas idiot-spurtade utför och gav fula fingret åt en idiot till billist som passade på att köra om en bil med släp precis som han fick möte av oss. Färden utför var betydligt brantare än den uppför och Jon lurades rejält genom att tuta i mig att backen var "avlång"..
Snicksnack!

Sen var det dags för dagens enda allvarligare incident. I Laholm gjorde vi ett kort stopp för anskaffning av förnödenheter och strump-urvridning, inte för att det gjorde varken till eller från i regnet som nu rådde. En Preem mack välsignade oss med sitt tak och vi fick oss lite till livs i klädväg av våra tappra servicebilskillar. Vi rullar ut ut Laholm för att lägga sista milen bakom oss och förhoppningsvis smiska några av KCR-medlemmarna som, alla utom två, dagen till ära rastade sina växlade cyklar. Vilket vi från vår sida måste påpeka var något av ett skamgrepp, i Pista Malmø håller man sig sann mot sporten och trampar i ur och skur, uppför och utför osv. Nog om växlade cyklar!

En liten rondell uppenbarade sig och där var det vänster som gällde, om det nu inte råkat vara så att jag la min vänstersväng i en liten liten grop som var fylld av oljigt/flottigt vatten. Mitt framhjul beslöt sig resolut för att sluta krama asfalt och jag åkte i backen med ett brak utan att hinna få ur varken fötter ur korgar eller händer av styre. Jag slog mig som fan helt enkelt. Lår, axel, knä och framförallt ansikte och glasögon fick sig en smäll. Hjälmen är redan kasserad men jag tackar den för det skydd den utgjorde. Glasögonen gick i tu och förhindrade mig tillsammans med min sjuka adrenalin-nivå och smärtor att fortsätta de 3 kvarvarande milen till Frösakull. Helvete! Men just när vi dividerade om hur jag skulle kunna ta mig enklast därifrån kliver mannen för dagen ut ur servicebilen, Ringekingen, han tågar resolut fram till mig och erbjuder sig att cykla min cykel till Frösakull mot att jag tar hans plats i servicebilen. En sann gentleman av rang!

Resten av biten har jag av förklarliga skäl inte så bra koll på, men det ryktades om att Ringen drog hela manskapet de sista milen i raskt tempo. Det är något visst med italienskt fullblods-stål ändå.. Jag kom fram lite tidigare än cyklarna och fick tid att informera KCR om läget och vad jag råkat ut för. Sen följde en kväll i cykeltröttheten, glädjen, skrattets och broderskapets tecken. Det tältades, brottades och grillades så det stod härliga till. Skämt drogs och det samtalades om Tschichold:ts betydelse på småtimmarna för ur tvenne läger finns det både designstuderande och formgivare. Det var en förbannat bra helg helt enkelt. Dagen efter bröt vi upp och skiljdes åt med glädje i bröstet på Halmstad station, för vi visste att detta det kommer vi göra om!

Gratulerar om du tagit dig hela vägen hit! Hoppas det gav någon form av inblick i vår strapats från söder
och vill man veta mer om hur vi såg ut kan man bege sig hit och känner man för att läsa ett referat från nordligare breddgrader rekommenderas detta.

Mvh
Victor Olausson - Pista Malmø Prospect

#47

Ett lol om dagen..

#46

Jag var ju på så god väg här! Det trillade in cykelinlägg och så var jag på gång med ett till inlägg med det andra mixtapet som i princip är klart, jag ska bara styra upp en låtlista..

Alla de små grejerna har jag inte haft tid/ork/lust med på senare tid. Har varit mycket mer lockande att vara ute och cykla samt träffa nyfunna vänner. Men idag tänkte jag bryta mönstret lite och spotta ur mig minst två inlägg till. Ett som behandlar cykelturen/tävlingen som gick av stapeln i lördags som gick under namnet Förödelsen i Frösakull och ytterligare ett som kommer innehålla ett flång nytt och lagom färskt mixtape med mer trevligheter för era öron.

Väl mött så försöker jag lova mig själv att kicka igång den här igen.

#45

Jag spenderade min gårdag på ett utomordentligt trevligt sätt. Satte mig på ett øresundståg strax efter 10 på morgonen med destination Malmö och korsningen Ystadgatan/Lantmannagatan. Det vankades långcykling med ett antal medlemmar ur Pista Malmö, som lite uppvärmning inför nästa helg stora strapats och prövning! Då blir det Malmö-Halmstad med tävlan mot KCR som kör Göteborg-Halmstad, 14 mil och den som är först framme på given plats i Halmstad vinner. Kommer inte dra klungan och vara först men kommer nog ta mig igenom det hela i alla fall. Det är i varje fall målet.

Turen gick från Malmö via Skanör mot Trelleborg och sen hem igen över små slingriga landsvägar och grusvägar. Sen skiljdes vi åt vid Södervärn och jag trampade över till Glassfabriken för välbehövligt intag av föda. Sen körde jag 2 ggr till centralen för jag glömde min plånbok på Glassen.. Inte så bra där. Rundan slutade på strax över 7 mil med en snitthastighet på 25,8km/h. Det är jag nöjd över med tanke på all vind vi hade under dagen. Jag däckade skönt efter att ha lagt min lekamen i hett vatten med skum innan klockan 12.

Nu över till den lilla obligatoriska bildrapporten från dagen:

Obligatoriskt lite skakig resebild.

Vi rullade ut ur Malmö mot Skanör, motvinden från helvetet hälsade oss välkomna.

Utanför Skanör la vi rutten mot Trelleborg/Trellehåla. Från höger till vänster: Joel, JP & Jon.

Vinden vände lite skönt och vi avverkade snabba mil mot Trellehåla.

Solen log lite mot oss också.

Kaffe, te, scones och rosa donuts i ovan nämnda stad.

Vi gjorde ett besök vid Ghettodromen, den såg rolig ut. Behöver städas lite bara..

Hemvägen från Trelleborg var en vacker blandning av landsväg/grusvägar och sida/motvind.

Vi fann enligt Jon det ultimata stället för ett brytrejv. Jag ville bara in och plåta jag..

En rätt ovanlig syn på vägen hem, inte ofta det får sitta kvar många timmar..

Sen så var det det här med att tvätta cykelkläder dagen efter, jag lovar att dom luktade gott.

#44

Fick en smärre chock för ungefär 10 minuter sedan på väg till jobbet, lyssnade på morgonpasset i P3 där justitsiekansler Anna Skarhed, som också är domare i högsta domstolen var gäst. Man kan väl inte påstå att hon konfronterades med det här problemet om den svenska lagstiftningen kring våldtäkt men hennes reaktion på ett uttalande förvånade mig. Man pratade om hur svensk lagstiftning i rätt stor omfattning anses misslyckas med att få till fällande domar vid våldtäktsfall och att detta kan te sig konstigt för utomstående. Man dividerar sen lite fram och tillbaka i frågan innan en person ur programmets redaktion tog upp aspekten med att svenska domstolar skuldbelägger, kartlägger och ifrågasätter offret i en grad man inte ens skulle fundera på att göra mot förövaren. Alltså man frågar i rätten frågor om offrets sexliv, klädsel och "uppförande" som att hennes beteenden och person satte henne i den här situationen och då ja då har hon ju bett om det och har därför bara sig själv att skylla. Det man borde göra är att kartlägga förövaren i förhör precis som man gör med alla de offer som utfrågas om synen på dem själva, klädval och promillehalt. Fråga en förövare om han tänder på våld, förnedring och hur hans kvinnosyn ser ut och en hel del obekväma sanningar kanske kommer fram. Det finns så klart undantag där man går hårt åt förövaren precis som sig bör. Men det är knappast praxis i vår rättsstat. Ord står mot ord och den utsatta flickan, som det allt som oftast är i våldtäktsmål, får hela sin tillvaro granskad och ifrågasatt från dagen då anmälningen görs av både myndigheter, polis och rättsväsende medan förövaren på sin höjd får frågor om var han befann sig under kvällen och om hon "var med på det". Vilket hon så klart var, att erkänna annat vore ju självmord.

Det är ett sjukt synsätt och det finns gott om fakta för att backa upp tesen. Bland annat tog man upp Katarina Wennstams två böcker Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman, böcker som borde i mitt tycke vara obligatorisk läsning för alla 6:e-klassare i hela Sverige utan undantag, som exempel för att man istället för att fråga ut och ifrågasätta gärningsmannen gör dito mot offret.

På frågan om inte det är lite underligt så har vår kära justitsiekansler och domare i HD mage att svara "Ja nu är det ju så att det här var nog vanligt för 20–30–40 år sedan och inte idag". Den första boken som Wennstam skrev utgavs år 2002. Det är fan pinsamt att man som domare i HD och justitsiekansler kan häva ur sig något sådant i direktsänd radio, man kunde ju hoppas att personer som Skarhed lever med någon form av verklighetsförankring i rättsväsendet. Tydligen var och är det för mycket att hoppas på.

Sen ska vi ju inte ens prata om att vår rättsstat nu ska börja gå in och gräva i personers sexliv och preferenser. Men det finns det väldigt mycket bra skrivet om redan, bland annat här och här.

#43

Tänkte för ovanlighetens skulle inte bara skriva ett par rader om musik utan också tipsa om lite musik. Har ju misslyckat med att knåpa ihop ett nytt mixtape under veckan, det har varit mycket med annat så jag ursäktar mig själv.

Först ut är något som för övanlighetens skulle inte har med dist, trummor och sing-a-longs att göra. Jag erkänner villigt att jag upptäckte Viktor Edvarsson så sent som för ungefär 15 minuter sedan. Inte upptäckte som i fick nys på men upptäckte att han gör väldigt fin musik. Gitarr, piano och en röst som man själv önskade att man hade. Ibland är twitter och internet en rätt bra grej. Det finns mig veterligen inget släppt men det finns ett par låtar uppe på Tjernqvist som är väl värda en genomlyssning. Vill man få lite mer kött på benen så kan man alltid följa Viktor på twitter, han är en trevlig prick.

Sen blir det mer av den där vanliga varan när man pratar musik med mig, det där som jag inte pratade om ovan. Alltså dist, trummor och sin-a-longs. Håll Det Äkta är ett trevligt gäng ur Västerbotten som drog ihop en ep i februari i år, som hette Tjallare blir skallade, och som släpper en ny ep, Västerbotten kort och gott, gratis på nätet! Alla som är sugna på lite bra hardcore med vettiga texter framförda på svenska borde ta sig en genomlyssning genast. Var god ladda ner.

Så det var det hela, tack.

..

Klar och mycket glad.

När jag fick den här drömde jag lite om när den skulle bli klar. Nu är den det och nu ska jag ut och cykla som om det inte finns någon morgondag! Så glad så.

En något gladare avrundning

Fick hem ett efterlängtat paket idag, som en lite gladare avrundning på en dag som i övrigt mest fyllts av StG-rapportering och sorg. Nu börjar det Italienska banstålet ta form:

Vai, vai, vai, snart kommer resten av paketen och förhoppningsvis blir det premiär till helgen!

Fyfan

UPDATE 2:
Här är i princip det enda du behöver läsa mer idag, det leder er vidare till tusen andra bra nedskrivna saker, som håller en mycket högre språklig och intellektuell kvalité än vad jag kan krama ur mig på 5 minuter på min lunch på jobbet. Rasmus Fleischner skriver alltid bra och intressant oavsett vilket ämne det är han tar sig an, inte minst var han väldigt aktiv kring #gategate.

Läs och begrunda:
Ship to Gaza: sju saker..


UPDATE:
Okej, hela internet är översvämmat med nyheter och det är svårt att granska alla källor men det senaste budet från många håll är att skeppen bordades och aktivister dödades på internationellt vatten av Israelisk militär för att förhindra, och jag citerar Danny Ayalon, Israels biträdande utrikesminister: "Flottiljen skulle ha öppnat en de facto "korridor för vapensmuggling" som skulle ha krävt tusentals civila liv". Detta är alltså den färsmta anledningen till bordninge som skedde på internationellt vatten och som är en offensiv och ickeprovocerad attack på skepp som har all rättighet att vara där dom är. Sen att den israeliska militären försöker stoppa och censurera alla rapporter om skadade, döda och själva bordningen är inget annat än vidrigt.

Läsvärt är också:

Gideon Levy om det Israeliska mediedrevet imorse
Svensk juridiker och Israel-vän om internationell havsrätt och orimligheten i Israels agerande

Sen har unga moderater i Sverige hyllat Israels agerande som en vinst för hela Gaza-regionen under morgonen. Det förvånar mig inte att Markus Drott från MUF och Moderaterna i Helsingborg är där och håller med om uttalandet, måhända att man inte sympatiserar med metoderna och saken men att bry sig så lite om mänskliga rättigheter och företräda ett parti som sitter i riksdagen är så jävla vidirigt att jag kräks. Fy-jävla-fan:
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/05/maj-31-2010-wykman-angriper-ship-to.html
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/05/maj-31-2010-wykman-forklarar-varfor-han.html

DN.se rapporterar om Ship to Gaza

Al Jazeera rapporterar om samma sak



runt 16 döda och 30 skadade hittills. Det vänder sig i magen på mig, för det är så fruktansvärt jävla hemskt. Ett övergrepp på internationellt vatten som med stor sannolikhet inte kommer ha några som helst rättsliga påföljder på grund av rädslan från omvärlden att framstå som Israel-fientliga eller för den delen motståndare av judendomen, som allt så väldigt snabbt förvandlas till om någon försöker kritisera staten Israel och dess agerande.

Att gömma sig bakom och rättfärdiga sitt handlande med det stöd deras religion ger dem, vilket båda sidor gör och det är lika hemskt när det händer åt "andra hållet", och samtidigt ha den historia som det judiska folket har är det ett under för mig att man kan behandla människor på det sätt som man gör idag på Västbanken. Det är som att man inte tagit någon lärdom av något av det som hänt sitt eget folk genom historien.

Jag såg den här filmen för många år sedan, då hade jag hopp om att livet i området kunde bli bättre och bli enklare. Det har gått åt helt motsatt håll.. Alla som har något som helst intresse i konflikten borde se den. Det finns en vilja att förändra, du måste bara leta lite för att hitta den. Men just nu är det mest mörkt..
Har du inte sett den här filmen så försök gör det så fort du kan:
Promises

Disclamer

Nej jag är inte fullt så bitter och hatisk som jag verkar, igår ar en taskig kväll helt enkelt. En i raden av många man haft genom åren och fler lär det bli. Men eftersom jag inte känner mig mogen eller speciellt sugen på att befinna mig på dom platser där alkohol befinner sig så avstår jag nog helst, i alla fall i dagsläget. Jag tänker inte utsätta mig för saker som jag med 100% säkerhet vet att jag kommer fara illa och/eller må dåligt av.

Idag är en ny dag och jag ska vara hemma jobba lite och laga mat, det känns som en lagom stor uppgift.

Misspeppen

Den som infaller när man inser att allt kvällsförlagt umgänge man ska föra med folk sker under alkoholrelaterade former, det är så jävla skevt och trist. Jag pallar inte se skiten. Ge mig ett knippe vänner som orkar med mig när jag är förbannad, bitter och hatar alla idioter med flaskor och burkar i påsar av lila och trukost utförande med taskigt flexotryck på väg till ännu en blöt kväll under mer eller mindre civiliserade former. Påsarna kan även bytas ut mot valfri hög bordsliknande yta där människor trängs svettas och skriker okvädesord över varandra för att snabbast bli betjänade.

Jag har varit en av dom, så jag vet hur det är att stå där vid disken eller gå gatan ner med påsen i handen. Men det är nu ett långt tag sedan jag identifierade mig med dom människorna. Jag minns knappt hur det är att känna suget eller lusten till alkohol. Det går fort att alienera sig det är en sak som är säker. Sakta men rätt så säkert och omgående har mitt annars så glada humör utbytts till känslor av oro och annat obehagligt så fort jag befinner mig i eller förväntas befinna mig i situationer där det serveras eller förtärs alkohol. Jag hatar att döma människor, för det är bland det hemskaste man kan göra, men ibland kokar jag över och kan inte låta bli att tycka och tänka om allt jag ser omkring mig. Jag försöker vara tolerant i alla lägen och visa alla människor som visar mig den respekt jag förtjänar likvärdig respekt tillbaka. Men jag är bara människa och gör bara så gott jag kan och orkar.

Jag är så fruktansvärt  inkonsekvent och ibland falsk, jag önskar att jag kunde göra som jag blir tillsagd och bara bryta upp och skaffa ett mer passande umgänge. Men bara för att jag är den jag är vill jag inte vända ryggen åt människor jag genuint tycker om, må så vara att de har en del vanor som jag inte står ut med i tid och otid. För visst är jag med ibland när det dricks, då sitter jag snällt med med min vatten/loranga/random läsk eller alkoholfria öl, som jag borde skriva en lång hatisk svada med självkritik om en annan gång, och är trevlig medan jag känner obehaget krypa i kroppen. Det var inte så farligt till en början men det har blivit värre längs vägen.

Det är nämligen inte bara alkoholen som får mig att stånka stöna och pusta utan också hela begreppet att gå på lokal. Så länge som jag kan minnas har det skänkt mig inget annat än obehagskänslor (bortsett från en och annan stillsam pub), jag har aldrig varit en dansare (med undantag av mellanstadiedisko-perioden vi alla går igenom) eller ett fan av att gå på lokal. Varför vet jag inte. Jag lider inte av någon form av skräck för människor, främlingar, torg eller människofyllda platser då jag varit med om långt värre saker än en klubb fylld av människor. Jag vet inte om det är själv tanken på att röra sig i takt till musik som saknar utövare som känns jobbig eller om det är någon annan faktor som påverkar.  Den uppenbara källan till obehag är alla berusade människor som jag tvingas bevittna, det är mitt eget val att vara där och det är lätt att tycka att jag bara kunde göra något annat. Men för mig är det inte så lätt som det låter, dels för att jag inte vill skjuta människor ifrån mig eller begränsa mitt umgänge men också för ett otal andra orsaker som jag inte orkar spalta upp nu. Jag mår bara illa och drabbas ganska så omgående av en äcklig motbjudande känsla så fort jag sätter foten innanför dörren på stadens diskoteque, jag vill kasta mig på närmaste dörrhandtag och springa hals över huvud ut i vad som oftast brukar vara en sommarnatt. Lusten att kasta något hårt genom en glasruta och skrika så halsen blöder är också frekvent förekommande.

Jag vet inte om det finns någon bot, jag är tveksam. Den största delen ligger i mitt ställningstagande mot den drogkultur som vi trots allt lever i där det är fullt normalt att varje helg förgifta sin kropp in i oändligheten och tillbaka, mot den känslan och åsikten finns det ingen bot. Den är som en självuppfyllande profetia. Desto mer av allt jag tagit avstånd från jag får bevittna desto mer övertygad är jag över att jag valt rätt väg att vandra. Jag vet inte om jag blivit bittrare med åren, det må vara hänt och om det är fallet har jag ingen annan än mig själv att skylla och antagligen en väldigt ensam och tråkig framtid framför mig. För att människor kommer fortsätta dricka utan mitt närvarande är en sak som är väldigt säker.

Har du orkat dig igenom denna svada av halvdant skrivet blogginlägg förtjänar du en eloge, oavsett om du dricker alkohol eller inte.

Hög volym

Spelas med fördel på svinhög volym med knuten näve i luften och ett taktfast stamp i marken:

Mixtape #1 24:e maj

Så är det här! 30 härliga minuter punk, dist och mys. Extremt försenat då klockan lär bli över midnatt innan jag får kablat ut det här inlägget över nätet. Delvis på grund av min egen trötthet men också för att jag fick kvällsbesök av Issa, vilket var oväntat men ack så trevligt!

Håll tillgodo med hemsnickrat omslag och låtlista alá handskriven:

Klicka på omslaget för godis.

Min vackra handskrift.

Mixtape

Fick i söndags den briljanta idéen att börja prångla ut digitala mixtapes till den som vill ta emot dom. Ren glädjeyra och fnatt drabbade mig en kort stund för jag blev sjukt peppad över min egen förträfflighet, då jag är en stor musiknörd. 

I rådande spotifyhysteri och med inte alltför stor del av alla den smala musik som jag dagligen avnjuter, och tycker så fruktansvärt mycket om att leta upp på nätet och på spelningar, så tänkte jag att mixtapet kunde få göra intåg i mit liv. Jag utlovade på fejjan att det skulle varit klart i söndags kväll, men eftersom jag har ett stort musikintresse växte låtantalet rätt kvickt och 60 låtar hade nog blivit lite för mycket för folk att sätta tänderna i.. Så jag utlovade att det skulle vara klart efter jobbet idag men se det ville sig inte det heller för då stångades jag och min kära franska kompanjon mot motvinden och tiden för att hinna lämna över Annis lägenhets nycklar innan hon försvann iväg till Malmö igen.
Men nuså! Nu sitter jag här med penna, papper, InDesign och 30 minuter punk tillgodo. Funderade länge på om jag skulle mixa ihop allt till en enda låt också, men insåg fort att då blir det jobbigt för folk att lägga till favoriter på mp3:an, i sin mobil, i favoritspellistan osv. Det hade känns fetare att faktiskt spela in allt med mellansnack om artisterna, plattorna som låtarna kommer från och annat kul men det det blir nog till en annan gång. Bättre att få stenen i rullning och prångla ut det här ikväll!

#1 kommer innehålla massvis med dist, samhällskritik, ilksa, svett, d-takt, edge pepp och lite sing-alongs. Alla utgåvor kommer spegla min musiksmak och ja det så går varmt för tillfället. Att det bara blir punk är inte hugget i sten, jag lyssnar ju på annat också!

Kvällens skörd

Är fruktansvärt lycklig över att min stereo och vinylspelare är i mina händer igen. Det finns verkligen inget i musikväg som går upp emot att lägga på en vinyl och få njuta av riktigt bra musik och ljud.

Kvällens startade med att jag spelade igenom Masshysteri:s nya skiva Masshysteri, den första (Vår del av stan) äger jag inte på vinyl dessvärre. Blir nog till att försöka hitta den och deras 7"a som dom släppte innan dess. Den nya 12"an är så fruktansvärt bra och B-sidan är hittills favoriten med Låt dom hata oss & Spökstad. Har nog spelat igenom skivan 3 gånger om bara idag.

Gick ner lite i storlek med upp i intensitet när jag högg in på Hårda Tider/Balance 7"-spliten som jag inte haft möjlighet att spela sen jag skaffade mig den på realeasen i Malmö i höstas. Finner inte ord för hur jävla bra den är!! Tack är allt jag har att säga till både Hårda Tider och Balance. Har ingen aning om hur många gånger jag spelat den ikväll men det är nog uppåt 10 gånger.

Sen kastade jag mig vidare till The Fuckyoufingers nya 12"a World Domination, riktigt härlig hardcore i sann Fuckyoufingers-anda. Snyggt omslag, pressad på helvit vinyl och ett tjusigt textark. Sen att Kalle ur Balance ger ut skivan på Jaguar Trust Records gör inte saken tråkigare! Genomspelad cirka 2 gånger idag.

Gottade efter det ner mig i en av de snyggare 12"-vinyler jag äger, Beyond Pink:s The New Black som är pressad på halvt genomskinlig grön vinyl. Inte bara fint för öronen det. Har hört en del grejer av Beyond Pink innan men det här slår nya rekord. Svängigt, argt och snabbt. Nu ska jag bara försöka se dom live också.. Genomspelad 1 gång idag.

Sist kommer eposet. Premiärspelade en av mina Cult of Luna vinyler, The Beyond. Som är deras andra skiva som återutgets i hyffsat limiterad upplaga på vinyl. Lite längre och duktigt mycket tyngre än allt det andra. Skivan spänner över totalt 2 stycken 12"-vinyler och är alltså 4 "sidor" lång.. Hittar massa nya detaljer och ljud som jag inte hört tidigare och sitter som förtrollad i soffan. Detta är en av mina absoluta favoritskivor någonsin. Bland det bästa som mina öron haft ynnesten att lyssna till.

Jag älskar mina vinyler och min stereo.
Tack

6,2 mil

Så långt har jag trampat idag. Det var osannolikt skönt trots lite motigt väder med regn emellanåt. Men ack så skönt.

Skönt med tystnaden och ingen musik. Bara däck mot asfalt, en kedja som låter hemtrevlig och vinden i öronen.

Nu ska jag marinera mina knän i tiger balsam och ta ett par timmar välförtjänt sömn, mången tanke går ut till mannen som tidigare fick mig att skriva om mitt val att gå straight edge. Herr Busk spenderar dagarna i sadeln på Køpenhavns gator, all respekt.

#29

Girot som frälste mig, Tvätt, Affisch, LIA, Malmöhäng, LIA-kaffet & Köksskillsen