#28

Det här med rubriker än inte min starka sida.

Vinkade och kramade precis av en god vän som jag vet med mig att jag inte kommer träffa igen på länge, mycket längre än jag önskar. Det är såklart på grund av att hen försvinner från Sunne och jag ska ut och härja på praktik och sitta klistrad vid Wermland titt som tätt. Hen ska ut i världen, Oslo till en början för att sedan ta sig an allt som finns att tillgå. Det är svårt med sådana avsked. Det är fler än bara hen som det är så med för tillfället, hela min klass slits lite itu, för mig mer än för andra då jag råkar vara den enda som befinner sig i Skåne. Alla andra har andra mer gemensamma platser att praktisera och ha lov på. Alla fantastiska ettor som man lärt känna men vet med sig att man kommer träffa igen förrän tidigast nästa höst sticker också i hjärtat.

Att plugga såhär är inte lätt då man hela tiden går om sina vänner. Man tappar lite kontakt med dom där "hemma" och knyter skolan närmare hjärtat för att sedan dras hastigt från Sunne och den trygga tillvaron som man har här. Det bästa av två världar skulle vissa säga. Det svåraste av två världar.

Jag är extremt förhoppningsfull inför min praktik och Girot på lördag, men att vara ifrån en stor del av mina bästa vänner så länge kommer inte bli lätt.